För sju år sedan

Costa Mesa, Californien, en lagom ljummen eftermiddag i december. Semester. Jag och Ron, en av mina äldsta och bästa vänner, sitter på hans bakgård och dricker öl som vi köpt på en välsorterad liquor store. Vi köper aldrig mer än en flaska av varje sort, och vi delar broderligt. Båda ska smaka på allt. Våra omdömen, av tvivelaktig kvalitet, skriver vi ner i en liten bok. Det har vi gjort de senaste femton åren. Ron är en skicklig tecknare, han ritar bilder till. En recension blir ofta en liten scen. »Smakar som en sen, kylig septemberkväll i Berlin när du står och väntar på S-bahn i en för tunn jacka, men ändå är nöjd för att du varit på en bra konsert.« Sådana saker skriver vi. Oanvändbart, och därför kul.

En granne tittar förbi för att låna någonting. Vi bjuder in honom att vara med i vår barnsliga lek. Visar sig att han nyligen gått ölprovningskurs, och han börjar prata om humletoner och malt och ditt och datt och gud vet vad, och vad tycker vi om eftersmaken? Han har så många nya ord som han vill visa upp. När Ron säger att en (ovanligt blaskig) öl smakar som en parkeringsplats utanför Wal-Mart så förstår grannen ingenting. Han har fått för sig att ölprovning handlar om att komma fram till objektiva slutsatser.

Han vet det inte än, men detta är sista gången han får vara med. Hans kunniga ord hackar vår glädje i småbitar.

Förra veckan

Linnéuniversitetet i Kalmar. Jag håller workshop för bildjournalister och redaktörer. Ämnet är framtidens bildjournalistik (väldigt intressant, påminn mig om att skriva mer om ämnet). Deltagarna är riktiga proffs, duktiga och erfarna. De jobbar på lokal- och kvällspress, de frilansar och arbetar på stora nyhetsbyråer. Jag lär mig mycket av deras tankar och erfarenheter.

Som det är med många skickliga yrkesmänniskor är en stor del av deras kunskap tyst. De har inte satt ord på allt de intuitivt förstår. Så när jag börjar prata om en begreppsapparat för bildanalys, så blir jag den där grannen som gått ölkurs. Några ryggar tillbaka. Kanske vet alla människor intuitivt att när erfarenhet ska kläs i ord, så blir den mindre och plattare. Fackorden – de gemensamma begreppen – bildar kategorier; boxar och fack där det ena och det andra ska passas in. Men det passar aldrig riktigt. Det spiller över och blir kladdigt. Ord är från Mars, erfarenhet från Venus. Typ.

Så jag står där med mina ord och min begreppsapparat och känner mig lite dum. Orden begränsar, jag vet. Men samtidigt är det svårt att kommunicera utan dem. Eller som en deltagare i en helt annan kurs sa vid en återträff i lördags: »en av de bästa sakerna är att jag numera kan förklara för mina kollegor varför de tänker fel om bild, inte bara att de gör det«.

I morse

Allt det här funderade jag på igår morse när jag åt en kylskåpskall grapefrukt. Inga ord kan spegla grapefruktens smak, tänkte jag och la pannan i djupa veck. Fysikern Roger Penrose (nobelpriset 2020, något om svarta hål i rymden) har sagt att det mänskliga medvetandet inte kan beskrivas matematiskt, och därför går det inte heller att simulera med en datamaskin. Så är det med språket också, tänker jag. Mänsklig erfarenhet kan inte reduceras till ord. Hela den här tankekedjan får mig att tänka att jag kanske är för förtjust i ord. För jag älskar dem verkligen. Utan ord blir mina tankar dimmiga. Men älskar jag dem för mycket?

Jag deppar lite, och scrollar bland nyheterna. Blood Orange (alias för musikern Dev Hynes) har släppt ett nytt album. Jag genast glad igen. Essex Honey heter det, och jag lyssnar direkt. Hans musik är precis så rik, vacker och komplex som jag förväntat mig, och blir i stunden ytterligare ett bevis på ordens begränsning. Ord delar upp, musik sätter samman. Som ett ytterligare bevis på hur mycket ordlös kommunikation betyder blir jag förtjust i omslagsbilden till albumet. Skulle ord kunna ersätta gestaltningen i Johny Pitts fotografi? Inte en chans. Det skulle bli något helt annat.

Men så kommer jag på att det går att sätta ord på varför bilden gör mig så ... rörd? Det är juxtapositionen mellan pojkens skoluniform (England, plikter, konformitet, andras förväntningar, hjärnan) och basketbollen (USA, lek, frihet, lust, kroppen). Också: pojkens neråtböjda, nästan kuvade, hållning i kontrast till den fria vinden som leker med hans slips. Också: den horisontlösa, hårda miljön, som bara erbjuder pojken en enda väg att gå i kontrast till det mjuka, snälla ordet »honey«.

Min ordglädje är tillbaka, jag minns igen varför jag älskar ord. När jag benämner den som en juxtaposition, så skapar jag ett band mellan den och en lång rad andra bilder jag sett och minns. För det finns begrepp som får oss att lägga märke till saker som vi inte annars skulle ha sett, som gör att vi kan upptäcka mönster och kvaliteter som inte är uppenbara vid första anblicken. Det känns rikt att så enkelt kunna beskriva ett mönster jag ser.

Ord begränsar, men de befriar också. De breddar horisonter och lyfter tankar. Och nu använder jag dem för att skriva den här texten. Inte så dumt det heller.

Träffa Paul Hansen på nästa seminarium

Söndag 14 september är det seminarium här på Bildspråket för alla silver- och guldmedlemmar. Den här gången handlar det om att på olika sätt göra sig osynlig. Jag kommer att berätta om vad några fotografer genom historien gjort för att kunna ta bilder utan att påverka det de fotograferar.

Ibland behöver man vara osynlig fast man är fullt synlig. En så kallad »fluga på väggen«. Det är en återkommande utmaning för dokumentärfotografer, gatufotografer och bildjournalister. Del två av seminariet handlar om det. Jag har som sagt bjudit in Paul Hansen från Dagens Nyheter. Han är en av Sveriges mest kända och framgångsrika bildjournalister. Och, vågar jag nog påstå, en av de mest omtyckta. Så ta chansen och träffa på Paul och fråga honom om hur han går tillväga för att inte störa det han ska skildra.

Feedbackgrupperna igång igen

Tack alla ni som valt att vara med i en feedbackgrupp här på Bildspråket. Nästa vecka är det dags för säsongens första träff.

Alla grupperna är fulltecknade, men det går bra att ställa sig i kö. Mejla mig på goran@bildspraket.se. Datum och tider hittar du under fliken feedbackgrupper på Bildspråkets hemsida.