114: Först måste du ha en intressant personlighet

Jag har några bokprojekt i byrålådan. Ett av dem handlar om personligt bildspråk, och den första meningen i mitt ofärdiga manuskript lyder så här:

För att utveckla ett intressant personligt bildspråk måste du först utveckla en intressant personlighet.

Jag tvekade inför att publicera det här i veckomejlet, eftersom det låter så himla drygt. Men jag tror att det är sant. Och nyligen fick jag oväntat stöd för det av Joscha Bach, en tysk forskare med fokus på kognitiva strukturer.

I våras publicerade Bach nämligen en ganska uppmärksammad (och för ämnet ovanligt lättläst) text om sju nivåer av intellektuell/kognitiv klarhet (”lucidity” på originalspråket). Nivåerna börjar med ett spädbarn som ännu inte skiljer mellan sig själv och världen, och går därifrån hela vägen till fullständig upplysning, trancendens.

Enligt Bach lever majoriteten av jordens vuxna befolkning på nivå tre i hans stege, den som han kallar ”social self”. Det är samma som grupptänkande, och de flesta stöter på det första gången i skolåldern. Gruppen ”vet” att vissa saker är rätt och andra fel, vilket frigör individerna från arbetet att tänka själva. Grupptänkande brukar vara särskilt starkt i tonåren. I mitt fall (född på 1960-talet) handlade det om att jag tack vare min grupp visste vilket jeansmärke som var rätt, och att Zündapp gjorde coola mopeder medan moppar med motor från Sachs var töntiga. Jag visste det, för att ”alla” visste det.

Nästa nivå, den fjärde, är rationellt tänkande, eller ”rational agency” som Bach kallar det. Dit når den som lämnat grupptänkandet och börjar bygga sin uppfattning om verkligheten på objektiva fakta snarare än gruppens sanningar. Det är tack vare individer som verkar på den här nivån som samhället i stort kan gå från uppfattningen att jorden är platt till att den är rund. Det är viktigare att det man tror är sant, än att tro det alla andra tror.

Det är nog ganska lätt att känna igen nivåerna tre och fyra, eftersom de flesta av oss vandrar mellan dessa två sätt att förhålla oss till världen. Å ena sidan tryggheten i det gemensamma tänkandet, att älska och hata tillsammans; att veta att den egna gruppen eller ledaren alltid har rätt utan att behöva undersöka saken närmare. Å andra sidan behovet av att ställa kritiska frågor, att vilja tänka, undersöka och utforska sig fram till sina svar på egen hand.

Men sedan kommer nivå fem, och det är då det börjar bli intressant för den som vill utveckla någonting som är eget och personligt. Det är hit du måste nå om du vill utveckla ett sant personligt bildspråk. Bach kallar nivån för ”self authoring”, självskapande. Den individ som når intellektuell klarhet på den här nivån inser, enligt Bach, att det är möjligt att välja förhållningssätt till verkligheten. Man behöver varken bekräftelse från gruppen eller vetenskapen. Det blir möjligt att utveckla en personlig världsbild, att välja vilka sanningar som är väsentliga och vad som är strunt. Och att skapa egna sanningar, byggda på intuition.

Det är från nivå fem som de intressanta berättarna kommer. De som är trogna sig själva och sin egen upplevelse, inte en grupp eller en genre, inte en ”objektiv sanning”. Man känner igen dem på deras egensinne, på att de är trogna en inre vision som de inte stämmer av mot något yttre facit; William Eggleston, Diane Arbus, Garry Winogrand, Cindy Sherman, Robert Frank, Robert Adams.

Visst, första meningen i min bok är ganska hård. Men jag tror att jag behåller den.

Seven stages of Lucidity, enligt Joscha Bach

1. Reactive survival (reaktiv överlevnad): Ett spädbarns intellekt. Skiljer inte mellan jaget och världen.
2. Personal self (personligt jag): Det lilla barnets självständighet.
3. Social self (grupptänkande): En typ av bikupeintellekt, individen identifierar sig med en grupp, internaliserar och lever ut gruppens tankar och värderingar.
4. Rational agency (rationellt tänkande): Individen bygger sin uppfattning om verkligheten oberoende av en särskild grupp. Det hon uppfattar som ”objektivt sant” väger tyngre än gruppens uppfattningar.
5. Self authoring (självskapande): Individen har nått större visdom och inser att alla kan välja hur de förhåller sig till verkligheten. Det blir möjligt att skapa sig själv, och även olika versioner av sig själv.
6. Enlightened mind (upplyst intellekt): Individen har förmågan att se sig det egna jaget (eller de egna jagen) utifrån, och inser att alla individer är sammanlänkade. (Bach anser att mycket få individer når hit.)
7. Transcendent mind (transcendens): Intellektet når bortom det sinnliga, och når insikter med obegripligt djup. (Bach är tveksam till att någon någonsin nått hit, men tar med nivån för att få sin stege komplett.)

En sådan som fotograferar

Vecka 4: Reverse engineering

Bakgrund till övningen

Fantasi är förmodligen inte en muskel, men i den här övningen låtsas vi ändå att den är det, och att den måste tränas. Och nu fantiserar du om hur det gick till när några specifika bilder blev tagna. Du kommer aldrig att få veta om du ”gissade rätt”, men det gör ingenting. För grejen med övningen är att du vänjer dig vid att tänka på skapandeprocessen när du ser en bild. Du lär dig egentligen ingenting om fotografen som tog dem, men tiden så lär du dig en hel del om dig själv.

Ett sätt att utveckla övningen är att be en vän göra samma sak med samma bilder, och sedan jämföra era tankar över en kopp kaffe.

Jag använder den här tekniken ibland när jag kört fast i en bildanalys. Jag flyttar mitt fokus från bilden till fotografen och processen en stund. Det gör att tankarna blir lite friare, vilket brukar räcka för att jag ska kunna ta mig an bilden igen.

Seminarium på söndag: Familj

På söndag klockan 10 är det dags för månadens seminarium här på Bildspråket. Det är öppet för alla silver- och guldmedlemmar, och temat är Familj. Du är välkommen att skicka en bild till seminariet. Den ska handla om ämnet familj, men får inte innehålla några människor. Läs mer här.

XXV: Familj

Söndag den 21 januari klockan 10.00.

BildspråketGöran Segeholm

Veckans poddarkeologi: Roger Ballen och mörkret

Som en liten bonus för dig som är betalande medlem här på Bildspråket återpublicerar jag avsnitt från min gamla podcast Bildradion.

Den här veckan är avsnittet lite extra intressant, som så ofta när Hannah Goldstein är med. Vi ser Roger Ballens utställning på Fotografiska, och pratar om huruvida hans mörker är ”äkta”, eller om det bara är en show. Så om du är intresserad av autenticitet som begrepp, så är det här ett avsnitt för dig.

En annan fin sak med just det här avsnittet är alla kommentarerna (du kan läsa dem på länken nedan). Vilka otroliga kvalitetslyssnare Bildradion hade ändå, och jag vet att många av er även prenumererar på Bildspråkets veckomejl nu.

🎙️ 66: Roger Ballen och mörkret

Veckans avsnitt är ett special treat för er som mejlat Bildradion och efterlyst mer svengelska och fler recensioner av utställningar. Hannah Goldstein är i stan och har passat på att se Roger Ballens utställning på Fotografiska.

BildspråketGöran Segeholm