15: Titta på musiken

Om att fotografera. Bilder från Bildspråkets feedbackgrupper.

Göran Segeholm
Göran Segeholm

Det här veckomejlet skulle blivit längre och kommit redan på morgonen, men idag har Ryssland påbörjat en invasion av Ukraina, och detta faktum har invaderat min hjärna och mitt hjärta och inverkat högst menligt på min arbetskapacitet. Det är en sorgens dag.  


Jag pratar i telefon med en vän om Ukraina. Så länge vi håller oss till rena fakta så går det att föra ett samtal, men när jag ska uttrycka vad jag känner så räcker inte talspråkets symboler till. Det blir platt. Jag skulle behöva skrika. Eller slå sönder någonting. Eller använda musik, synd bara att jag inte kan spela.

När vi lägger på har det börjat mörkna. Det här veckomejlet skulle ha gått iväg redan på morgonen, men min hjärna och mitt hjärta har varit ockuperade. Veckomejlet ska handla om varför vi fotograferar, och jag har redan tidigare frågat några medlemmar i Bildspråket om lov att använda deras bilder från olika träningspass.

Tre av dem jag mejlat har gjort ett träningspass som heter Musik. Det går ut på att översätta ett musikaliskt uttryck till ett bildligt uttryck, helst utan att knyta an till texten (som att knyta en landskapsbild till "öppna landskap"). Bilden ska knyta an till musikens stämning.

Jag kommer att tänka på en fjärde medlem som tagit sig an att bildsätta musik, Fredrik Sjöstrand. Hans tolkning passar ovanligt väl för dagen. Mejlar honom också i elfte timmen. Han ger mig sin välsignelse att använda hans bilder.

Fredrik Sjöstrand: "Hair Pie: Bake 1" med Captain Beefheart

Och det är ungefär så långt jag kommer med det här. Ibland räcker inte ord. Ibland räcker inte bild. Ibland räcker inte musik. Så det är väl en väldig tur att det finns så många olika uttryckssätt att välja mellan. Och det är så otroligt coolt att det ena uttryckssättet kan inspirera det andra. Titta bara på Göran Backmans tolkning av Metallicas låt Orion här  nedan.

Göran Backman: "Orion" med Metallica

Eller hur Lars Wiklund gestaltat känslan av att vara bedövad och tappa kontakten med sina kroppsliga sinnen i sin tolkning av Pink Floyds Comfortably Numb ur rockoperan The Wall.

Lars Wiklund: "Comfortably Numb" med Pink Floyd

När Ulla Särnbratt tog sig an träningspasset Musik valde hon också en låt av Pink Floyd, I Wish You Were Here. Genom kreativt tänkande och en stor portion tålamod knyter Ulla samman en helt vardaglig scen i ett stort köpcentrum i Göteborg med titellåten från ett snart 50 år gammalt musikalbum som Wikipedia beskriver så här:

Albumet kretsar kring alienation, nedbrytning av mänskliga relationer och hur människor behandlas som ting av till exempel företag och stater.

Kan det vara mer aktuellt?

Ulla Särnbratt: "I Wish You Were Here" med Pink Floyd

Mikael Wiehe fick mig att fortsätta fotografera

I en intervju någon gång på 80-talet sa musikern Mikael Wiehe till reportern att han ibland önskade att han ägnade sig åt något mer intellektuellt än musik.

– Som till exempel fotografi.

Jag var väl strax över tjugo när jag läste det där, och det gjorde ett så stort intryck på mig att jag då och då tänker på det än idag. Aldrig tidigare hade jag tänkt på fotografi som "intellektuellt". Snarare tvärtom.

Idag tycker jag att Wiehe har rätt. Det finns en typ av "fotografisk intelligens", även om den är svår att sätta fingret på. Senast kom jag att tänka på det när en medlem, Brita Edberg, tolkade temat Rikedom i ett träningspass.

Brita Edberg; Rikedom

Den här vackra bilden parad med titeln "rikedom" uttrycker en typ av komplexitet som är svår att fånga med ord. Bilden är förföriskt vacker i både ljus och komposition. Doften av en frisk morgon är påtaglig för mig. Och jag kan förnimma en glädje över den rikedom som skogen ger i form av arbetstillfällen och välstånd.

Och samtidigt ett vemod som springer ur en förförståelse om hur det moderna skogsbruket utarmar artrikedomen och förfular landskapet. Båda dessa aspekter finns med i Britas bild, och jag tänker att vi i dessa dagar framförallt måste tillåta oss den typen av komplexitet. Att se det ena samtidigt som vi ser det andra.

Apropå att se, så vill jag också visa den bild som fick mig att införa ett fritt träningspass på Bildspråket, som numera heter "frikort". Den är tagen av Frederic Otteskog, och den gör mig lika glad som det faktum att Frederic struntade i att göra något särskilt träningspass och istället lämnade in några bilder han ville ha återkoppling på. I samma sekund som jag såg det så insåg jag hur självklart det var att Bildspråket också skulle erbjuda den möjligheten för alla medlemmar som vill.

Jag uppfattar att Frederic delvis upplever världen med hjälp av fotografi. Att han känner sig lite extra levande när han drar runt på gatorna med sin kamera som sällskap. Pratar med folk. Tar bilder. Låter världen skölja över honom. Det är vackert.

Frederic Otteskog; Bildspråkets första frikort

Sist men inte minst vill jag visa en studie av världen som är genomförd på ett helt annat sätt än Frederics. Det är Kerstin H Pauls som gjort en vacker typologi av strandstenar. Jag tycker att serien visar på typologins kraft på ett väldigt övertygande sätt. Typologier är ett fantastiskt fint sätt att få syn vissa aspekter av världen som finns runtomkring oss. Till exempel att stenar fotograferade och presenterade på ett visst sätt kan påminna om ett klassfotografi.

Kerstin H Pauls; Strandstenar, typologi

Bilddagbok 22

Vecka 9: Fredens frukter

Med tanke på utvecklingen i Ukraina fotograferar vi den här veckan för att hylla freden. Temat är fredens frukter, och bilderna kan föreställa precis vad som helst som du associerar med att leva i ett samhälle i fred.

Fred och demokrati går inte att ta för givet. Arbeta för det varje dag, på de sätt du kan.

Veckomejl