4: Lärande är en kärleksaffär

Bildspråkets pedagogiska grund. Om kärlek, kunskap och erfarenhetsbaserat lärande enligt David Kolbs lärcirkel.

Göran Segeholm
Göran Segeholm

Bildspråket är ett visuellt gym, inte en kurs. Skillnaden är att kurser har lärmål, medan syftet med ett gym är att bygga upp och underhålla sin kreativa styrka, spänstighet och uthållighet. Båda formerna handlar om lärande, men på helt olika sätt.

Den ena sorten, den som används på tidsbegränsade kurser, placerar jag utanför mig själv, både mentalt och känslomässigt. Jag tänker på det som ett linjärt lärande.

Ämnet för ett linjärt lärande kan vara lite vad som helst, till exempel Att sköta sin egen bokföring, Ta hand om din hamster eller Fota bättre landskapsbilder. Eftersom undervisningen är linjär så har den en början och ett slut. Det finns tydliga lärmål, kanske också ett slutprov där du visar att du tagit till dig allt.

Min upplevelse av linjärt lärande är att jag tittar på det där ämnet ur några olika vinklar, läser lite litteratur, lyssnar på handledaren och tar mina anteckningar. Hela tiden med sikte på målet att bli godkänd. Jag ska lära mig att sluta göra fel, och istället börja göra rätt.

När lärandet är klart har jag förstått varje ord och varje anvisning. Jag lämnar klassrummet med hamster, hamsterbur och hamstermat under armen samt intentionen att följa instruktionerna varje dag. Till en början tjuvtittar jag på lappen, men så småningom sker handlingarna automatiskt.

Efter någon vecka kan jag konstatera att det gått bra. Hamstern verkar ha det helt okej, men det är ändå något som skaver; när en vän säger till mig att jag kan ju det där med att sköta hamstrar, så känns det som en lögn. Kunskapen är inte min på riktigt, utan ett extrakt av någon annans paketerade erfarenheter. Jag är rädd att göra fel, mäter upp hamstermaten på grammet när och vågar inte lita på min egen känsla. För jag har ingen.

Av det här skälet är det inte tillrådigt att försöka lära ut vad du lärt på en linjär kurs, för kunskapen är inte din. Allt du kan göra är att upprepa vad du lärt dig, men du känner inte till genom vilken process den kunskapen växte fram. Om du ska bli lärare så måste du gå mycket djupare än så, och det gör du med hjälp av:

Cirkulärt lärande

Den andra sortens lärande, den som vi ägnar oss åt på gymmet, är en annorlunda upplevelse. Jag studerar inte ämnet, utan leker med det. Ämnet lever, jag kan nästan ana hur det andas. Det ändrar skepnad varje dag, ibland medan jag iakttar det.

Borta är de definitiva svaren, steg för steg-listorna och tipsen & tricksen. Jag lär känna mitt ämne genom att kommunicera med det, lyssna och experimentera. Och jag vet att jag aldrig någonsin kommer att vara fullärd, aldrig kommer jag att kunna bocka för ett slutligt lärmål. Men det gör inget, för jag känner att den kunskap, de färdigheter och insikter jag vunnit är mina. De blir en del av mig.

Denna senare typ av lärande kallas ibland för erfarenhetsbaserat. Det betyder att du lär genom att erfara, reflektera, formulera och experimentera. Den amerikanske psykologen David Kolb beskrev en sådan modell som brukar kallas Kolbs lärcirkel och består av fyra steg. Stegen ska tas i en viss ordning, men det spelar ingen roll var du börjar. Så här ser momenten ut:

  • erfara/uppleva: Du gör någonting och får erfarenheter. Det betyder att du kan relatera till ämnet på ett helt annat sätt, än om du till exempel bara skulle läsa teori.
  • reflektera: I nästa steg analyserar du erfarenheten genom att reflektera över den. Vad kände jag? Vad tänkte jag? Hur ser jag på resultatet?
  • formulera: Nu tar du dina reflektioner och försöker formulera någon slags sanning kring dem, objektiv eller subjektiv. Du gör om dina erfarenheter till abstrakt kunskap genom att sätta ord på dem, sammanfatta så gott det går.
  • experimentera: Nu är det dags att pröva sanningarna eller hypoteserna du skapat. Så du designar ett experiment. "Om det jag formulerade i förra steget är sant, så borde det betyda att ... ". Och när du påbörjar experimentet, så är du tillbaka på den översta punkten i cirkeln igen.

Som du förstår kan det här fortsätta i all evighet. Cirklarna hakar i varandra och blir till en spiral. Med tiden märker du att sanningar du tidigare formulerat måste formuleras om, och att de erfarenheter du samlar får en ny karaktär.

En del människor lär sig intuitivt nya färdigheter på det här sättet, utan att någonsin ha hört talas om David Kolb. Vanligare är dock att fastna i ett eller två av momenten för att det är roligast där. Till exempel att bara göra utan att reflektera, utvärdera och sammanfatta. Eller att bara läsa teori, utan att praktisera. Det lärandet blir inte lika effektivt. Helheten behövs.

Det fina är, att i den här spiralen är det dina kunskaper/färdigheter/insikter som du skapar. Ingen kan ta dem ifrån dig, för de blir med tiden en del av dig. Även om du glömmer vad du lärt dig, så kan du det ändå, för det har omvandlats till tyst kunskap. Så istället för att stå där och läsa om "tips och tricks" som någon annan genererat ur sina spiraler (eller kopierat från någon webbsida), så öser du ur dina egna, med tiden allt rikare, erfarenheter.

Det djupa lärandet är en kärleksrelation

Linjärt lärande är toppen, och ofta precis vad som behövs för att du ska klara av en viss uppgift. Men det djupa lärandet, det som blir en viktig del av ditt liv och formar dig som människa, det är aldrig linjärt. Det är en kärleksrelation, och som alla kärleksrelationer kan det ha lite olika karaktär. Vissa relationer är allvarsamma och har stor tyngd, andra bygger på glädje och lätthet. Jag tycker att varenda människa borde ha en kärleksaffär med åtminstone ett par olika ämnen, för det gör oss hela och kreativa.

Det här visuella gymmet som jag skapar, Bildspråket, är sprunget ur tre av mina mest intima kärleksrelationer — de till fotografi, pedagogik och språk. Och det är min förhoppning att det jag gör här ska fungera som relationsterapi för dig och din visuella kreativitet. För många räcker det nog med ett regelbundet mejl, som det här, för att hålla relationen levande och gnistan vid liv. Andra vill gå djupare och blir medlem i en feedbackgrupp, och där fungerar det så här:

  1. Välj ett träningspass, en uppgift att lösa kreativt. Det finns inga facit.
  2. Du planerar och genomför lösningen på egen hand.
  3. I feedbackgruppen visar du dina resultat, och får hjälp att utvärdera och reflektera vad som fungerade bra eller mindre bra.
  4. På egen hand tar du tillvara det du lärt dig, kanske genom att skriva några rader i en anteckningsbok.
  5. Sedan väljer du ett nytt träningspass, där du tror att dina nya insikter kan komma till nytta. Kanske väljer du samma som senast, de går att genomföra hur många gånger som helst.

Veckomejl