9: Berättarjag inom fotografin

Bildspråkets första seminarium inträffar på söndag och onsdag nästa vecka.

Göran Segeholm
Göran Segeholm
audio-thumbnail
Veckomejl 9 3
0:00
/6:57

Berättarjag är ett litterärt begrepp som beskriver vilken romanfigur som står bakom "jaget" i en berättelse skriven i jag-form. Ordet används också inom film, i synnerhet när publiken får höra rösten av en av karaktärerna som en voice over.

I mitt arbete som fotolärare/fotopedagog använder jag också begreppet, men på ett lite annorlunda sätt. Då handlar det om att ...

  1. skapa ett berättarjag, och ...
  2. gå in i den rollen och se vart det leder.

Eftersom det är du som senare ska "spela" berättarjaget, så bör det bygga på egenskaper och karaktärsdrag som du själv har, men de ska renodlas. Och de behöver verkligen inte ha någonting med fotografi att göra. Om du vet med dig att du har en sjusärdeles pedantisk och kanske lite torr sida, så varför inte låta den delen av dig uttrycka sig fotografiskt bara för att se vad det blir.

Robert Frank; Parade, Hoboken, New Jersey, 1955

Robert Frank

Jag började tänka på det här för många, många år sedan, när jag kom i kontakt med den schweizisk-amerikanske fotografen Robert Franks bildvärld första gången. Inför sitt arbete med boken The Americans var han tvungen att återuppfinna sig själv. Han ville fånga en underliggande ton av oro och förestående katastrof, men hela hans fotografiska träning hade gått ut på hur man gör saker och ting vackra och behagfulla.

Robert Frank tog fram en ny sida hos sig själv, nästan som en omprogrammering. Han tillät sig att bli snabb och slarvig. Genom att skjuta upp bedömningen av bilderna till efteråt, så lyckades han upphöra med beteendet att kritisera och censurera sig själv på förhand. Jag tyckte att det var en fantastisk historia, och jag har alltid burit den med mig.

Hur idén om fotografiska berättarjag växte fram

För ungefär tio år sedan startade jag en kurs på Fotografiska Academy som hette "Personligt bildspråk". Det var ett försök att göra något som gick utanför det vanliga "hur"-formatet som kännetecknar många fotokurser.

Med "hur-kurser" menar jag kurser där lärare och elev redan från början har en gemensam uppfattning om vad de försöker åstadkomma rent bildmässigt. Bakom kurstitlar som "Så tar du bättre barnbilder" finns i regel en uppfattning om att alla inblandade redan från början är överens om vad som är "bättre". Läraren kan berätta hur deltagarna ska få "gladare bilder", utan att någon ställer den jobbiga (och i kurskamraternas ögon möjligen också helt onödiga) frågan om varför det är bättre att barnen ler. De gemensamma antaganden som kursen bygger på är ofta hämtade ur något vi kan kalla en genre — ett sätt att skapa bilder som fått så stor spridning att  det med tiden uppstått en serie gemensamma "sanningar". Ibland uttalade, ibland underförstådda, men alltid betraktade som självklarheter.

Eftersom jag ville komma bort från förutfattade meningar började jag exponera mina elever för en rad olika bildspråk. Jag ville vidga deras syn på vad "en bra bild" kan vara, visa dem att mycket av det vi idag kallar "bra" eller kanske "mainstream", möttes av misstroende eller hån när det en gång introducerades.

Det gick rätt bra. Många fick upp ögonen för nya uttryck, och kunde därigenom komma vidare i sitt fotograferande. Men jag hade ändå känslan av att någonting kunde bli bättre. Jag hade gjort en kurs där vi inte utgick från genrer, men vi började ändå i bilden och arbetade oss baklänges för att skapa fotografen.

Så en dag fick jag, i min dåvarande roll som huvudlärare på Fotografiska, ett mejl med en fråga från en blivande kursdeltagare. Det löd någonting i stil med "Vad behöver jag för att utveckla ett personligt bildspråk?" Utan att reflektera skrev jag tillbaka: "En personlighet."

I mejlform såg svaret lite elakt ut, som om jag menade att frågeställaren inte hade någon personlighet. Jag broderade ut svaret innan jag klickade på "skicka".

Men hemma i mitt kök satte jag upp en handskriven lapp på kylskåpsdörren:

För att utveckla ett personligt bildspråk måste du ha en personlighet.

Jag insåg med ens att jag genom åren haft många elever som försökt arbeta emot sin personlighet för att uppnå en viss stil. Bilden var så att säga facit, personligheten snarast ett hinder. Jag mindes hur jag som ung amatörfotograf i början av 80-talet kämpat för att bli modig som Anders Petersen, noggrann som Björn Dawidsson, självutlämnande som Eva Klasson och förtroendeingivande som Yngve Baum. Ständigt tänkte jag att om jag skulle kunna ta bilder som mina idoler, så måste jag vara som mina idoler. Allt jag såg hos mig själv var tillkortakommanden.

Vad skulle hända om man gjorde tvärtom? Tänk om man istället skulle utgå från personligheten, utveckla den, och se vad det i förlängningen ledde till för bilder. Det borde väl kunna bli hur spännande som helst.

Så där är grunden till idén om de fotografiska berättarjagen. Skapa en figur baserad på dig själv. Renodla några specifika drag. Gå in i rollen, och arbeta djupt. Med "djupt" menar jag att du ska sätta av ordentligt med tid och stänga av mobilen. Försök att inte "gissa" hur bilderna kommer att bli, det är bättre om du tillåter dig att bli överraskad.

Vill du gå på seminariet fast du inte är betalande medlem?

För alla betalande medlemmar som är med i en feedbackgrupp (de som betalar 650:- i månaden alltså) ingår seminarierna i månadsavgiften.

Om du är intresserad av att bara delta i ett seminarium så går det alldeles utmärkt. Det kostar 250 kronor, och om det låter intressant så mejla mig och berätta. Jag skickar en betalningslänk i retur som tar dig till en betalsida. 

Bilddagbok 22

Vecka 3: Fånga dagens stämning

Hur är en söndag för dig? En tisdag? Har de olika veckodagarna någon färg eller form? Något särskilt ljus? Är de mörka eller ljusa?

Den här veckans utmaning från mig till dig är att gestalta stämningen för varje dag i veckan. Motiven hämtar du ur den verklighet där du rör dig, gestaltningen (ditt val av ljus, komposition, bildbehandling, beskärning och så vidare) visar hur du upplever den övervägande stämningen en dag som är typisk för den veckodagen.

Fredag. foto:Göran

Mer om Bilddagbok 22

Mål: En bild om dagen under hela 2022. Samla bilderna i en mapp på hårddisken eller skriv ut dem i bokform månadsvis eller årsvis. 

Syfte: Att utveckla din förmåga att tänka visuellt genom att reflektera över Bildspråkets coachningsråd (och eventuellt följa dem). 


Veckomejl

Göran Segeholm

Frilans som försörjer sig genom att tänka på fotografi. Av tankarna blir det artiklar, krönikor, böcker, poddar, föreläsningar, kurser, workshops och konsultationer. Och Bildspråket.se.