愛 = kärlek (tror jag)

Någon gång runt millenieskiftet började säga att jag läste bilder istället för att betrakta dem. Det var en tid då många prydde sina kroppar med tatueringar av kinesiska, japanska och thailändska skrivtecken. Det slog mig att dessa tecken – som mötte mig överallt på folks armar, vader, höfter och andra kroppsdelar – i sitt nya sammanhang inte var avsedda att bli lästa, bara betraktade. Den enda meningen som återstod var den estetiska, ett främmande språk reducerat till dekoration. Folk får naturligtvis dekorera sina hudar hur de vill, men jag måste medge att det störde mig en smula. Lånta fjädrar, tänkte jag nog.

Minnet är lurigt, men jag tror att det kan ha varit dessa semestertatueringar som fick mig att tänka lite djupare på skillnaden mellan att betrakta något och att läsa det. Som fotograf var jag van att man tittade på, såg på eller betraktade bilder. Men när jag jämförde min upplevelse av fotografi med min upplevelse av mina vänners tatueringar, så insåg jag att jag faktiskt läste bilder. För en västerlänning är fotografi ett mer läsbart språk än östasiatiska skrivtecken.

Även på den här tiden undervisade jag regelbundet i fotografi, och en av de viktigaste uppgifterna för en fotolärare är översättning. Jag måste göra bildspråk till talspråk för att kunna berätta vad jag ser i mina elevers bilder. Det betyder att jag måste läsa bilderna, inte bara betrakta dem.

Det här kan ju låta som hårklyverier och pretentiöst strunt, men det är så stor skillnad mellan dessa sätt att närma sig bild att jag behöver två olika ord. Bildläsning ett aktivt, medvetet sökande efter mening. Som att läsa skönlitteratur, fast tvärtom. När jag läser en roman gör jag om orden till bilder, när jag läser fotografi skulle man kunna säga att jag gör bilder till ord. När jag läser bilder är frågan om vad de olika bildelementen »betyder« ständigt närvarande, precis som frågan om om ordens betydelse är central vid läsning av texter.

Betraktandet är någonting annat. Det är inte en aktivitet, utan mer en stillsam närvaro. Jag måste framför allt vara öppen och mottaglig för att uppfatta vad bilden vill ge mig. Att läsa bilder är att tillskriva dem mening, att betrakta bilder är att ta emot dem. Att läsa är att analysera, att betrakta är att öppna sig för helheten, för syntesen. Det ena sättet är inte bättre än det andra. Ibland får man ut mest av att läsa, ibland bara av att betrakta. Abstrakt konst, till exempel, är svår att läsa men lätt att betrakta. Den mesta konceptuella konsten kräver att man läser för att få ut det mesta av den. Man måste kunna växla.

En musikjämförelse: läsaren skapar mening av en låt genom att reflektera över texten, och kanske vilka olika roller instrumenten spelar (flöjten är hoppet). Betraktaren förlorar sig i själva musiken, och kanske inte ens bryr sig om hur texten går. Exempel: det är en ofta upprepad sanning att många amerikaner, inklusive dåvarande presidenten Ronald Reagan, såg Bruce Springsteens låt Born in the U.S.A. som en patriotisk hyllning. I själva verket handlar den om en krigsveterans svårigheter att anpassa sig till vardagslivet efter hemkomsten från Vietnam. Springsteen kommenterade fenomenet själv i sina memoarer med att musik är ett rorschachtest – man hör det man vill höra.

Skrivproblem

En dag i september, när jag slagit mig ner vid datorn för att arbeta med en text, visste jag inte längre hur man skriver. Jo, jag visste fortfarande hur man formar ord med bokstäver och sätter dem i en meningsskapande ordning – men inte hur man skriver. Jag hade ingenting att säga. Istället ville jag bara prata. Med andra. Jag var trött på monolog och ville bara ha dialog.

Jag har ännu inte återfunnit min forna skrivlust, men jag jobbar på det.

Nästa seminarium handlar om bildtolkning

Apropå dialog så hoppas jag att det uppstår bra samtal om bild vid nästa seminarium, som äger rum söndagen den 16 november klockan 10.00. Öppet för alla silver- och guldmedlemmar som vanligt.

Den här gången ska vi närma oss ett ämne som jag undvikit i åratal.

Läs mer på länken nedan.

Från bildspråk till talspråk

Seminarium 47 • Söndag 16 november 2025

BildspråketGöran Segeholm