Jag tänker på honom ibland, den välklädde mannen som precis skrivit »jag är desperat« på ett papper som han fått av fotografen Gillian Wearing. I ögonblicket som kameran fångat kan han inte rimligen haft en aning om att den här bilden, tagen i en hast av en ung, okänd konstnär, ska bli berömd och spridas över hela världen genom tidskrifter, böcker och utställningar. Att den några år senare ska köpas in av ett av världens mest inflytelserika museer.

Platsen är London, året 1992 eller -93. Baserat på vad Wearing senare berättat vet vi att han var stressad den här dagen, på väg någonstans, när han plötsligt blev ikappsprungen av en kvinnlig fotograf, ungefär i hans egen ålder. Hon arbetar med ett konstprojekt, kan han tänka sig att ställa upp? Han får ett stort papper och en penna och blir ombedd att skriva någonting om sig själv. Han säger att han har väldigt ont om tid, men gör ändå som fotografen vill. Han skriver snabbt och håller sedan upp lappen framför sig bara så länge att hon hinner ta två bilder. När han ger papperet tillbaka till Gillian Wearing tycker hon att han ser irriterad ut, kanske är han lite chockad över vad han själv skrivit? Sedan stormar han raskt iväg, fortfarande helt anonym för Wearing.

Bilden är en del av verket Signs that Say What You Want Them to Say and Not Signs that Say What Someone Else Wants You to Say. För enkelhetens skull kallas projektet ofta Signs eller Signs that Say, och det blev Gillian Wearings konstnärliga genombrott. Av de 500 bilder av främlingar med meddelanden som ingår i serien så är I'm desperate den mest kända. År 2000 köpte Tate Modern in bilden tillsammans med fyra andra ur serien, och där är den såvitt jag förstår än idag en del av den permanenta uställningen.

Ja, ni hör ju själva att här finns hur mycket som helst att tänka på. Till exempel: såg mannen på bilden sig själv på Tate? Vad tänkte han i så fall då? Hur många gånger har hans vänner och bekanta påpekat att de sett en bild av honom på någon webbplats för konst, eller i någon tidskrift? Och framförallt, om han verkade irriterad när han lämnade Gillian Wearing den där dagen, hur kände han när han insåg att bilden av honom blivit känd?

Nåväl.

Häromdagen ramlade jag över lite ny information, eller i varje fall information som var ny för mig. Mannen på bilden omkom i en trafikolycka för drygt tio år sedan. En tid därefter fick Gillan Wearing ett brev från hans änka med ett önskemål om att få en kopia av bilden.

Han hade nämligen under sitt liv bara tyckt om två fotografier av sig själv. Ett som hans fru tagit, och så detta.

Mer om I'm Desperate

• En författare och psykoterapeut vid namn Dror Green skrev en fantasifull essä om bilden redan 1996, där han funderade över hur olika kända psykologer som Freud, Jung och Frankl skulle ha tolkat den.
• Vad är det egentligen för kedja som går från mannens högra axel, över slipsen men under kavajen? Har läst en hel del om den här bilden, men aldrig har någon tagit upp den här detaljen. Kanske självklart för alla utom mig. Om du vet, mejla mig gärna på goran@bildspraket.se
• Du kan se fler bilder ur projektet hos Public Delivery.

Hello Stranger

REKLAM Nästa seminarium, söndag 13 juli kl 10.00.

I nästa seminarium på Bildspråket tar vi upp fotografiska projekt som bygger på medverkan av främlingar. Historia, idéer och kända projekt där det är en väsentlig del av projektet att främlingar är inblandade. Allmänbildande och inspirerande.

Från och med juli byter Bildspråkets seminarier form en smula. Under det kommande året fokuserar seminarierna ännu mer än tidigare på teoretiska ämnen som ger kunskap, nya perspektiv och inspiration. Så här ser Bildspråkets utbud ut:

• Veckomejl, som det du läser just nu. Inspirerar till att tänka på fotografi ur olika perspektiv. Gratis.
• Seminarier, teoretiska utblickar i nya format. Kunskap och inspiration. Plats också för diskussioner för dem som vill. Öppet för silver- och guldmedlemmar.
• Feedbackgrupper, ett digitalt sammanhang som syftar till att hålla aktiviteten och kreativiteten levande även för alla som inte nödvändigtvis driver ett eget projekt för tillfället. Ett fåtal platser finns kvar för säsongen som börjar i september.
• Bildspråket IRL, Workshop i Stockholm med 11 träffar över 9 månader för den som vill fördjupa sitt bildspråk och/eller driva ett eget projekt. Två lediga platser i fredagsgruppen.

Citatmaskinen

Vecka 18

»Vi har alla ett mått av vansinne i oss, och de här människorna har ingenting emot att visa upp det. Vilket får mig att tro att det galnaste du kan göra är att försöka att inte vara galen.«

Gillan Wearing

Veckans citat kommer är hämtat ur en intervju från 2016 i magasinet i-D, och människorna som Wearing refererar till är de som var med i hennes skyltprojekt.