Mirrors & Windows

Fotosidanåret med Göran Segeholm: 3/12

Mirrors och Windows — två olika varianter av subjektiv fotografi. Vi ska gå närmare in på vilka skillnaderna är alldeles strax, men först: Vad menas egentligen med ”subjektiv” fotografi? Finns det ”objektiv” fotografi?

Kollektiva bilder

Det går att argumentera för att det inte finns några objektiva fotografier. Bakom varje fotografi som tas finns alltid ett ”jag” som väljer motiv, bildvinkel, utsnitt och så vidare. Inte ens en robot skulle kunna ta ett ”objektivt” fotografi, eftersom robotens fotografier ändå skulle innehåll vissa avtryck efter den människa som programmerade roboten (vad den ska fotografera, och hur).

Ändå har fotohistoriker funnit det nödvändigt att använda termen ”subjektiv fotografi” för att beskriva rörelser inom fotografin. Men motsatsen till subjektiv fotografi är inte ”objektiv fotografi” (som vi just slagit fast förmodligen inte kan finnas), utan snarare ”kollektiv fotografi”.

”Kollektiva bilder” är de bilder som vi sett så många gånger att de blivit en del av vår gemensamma, undermedvetna bildbank. Solnedgångar, vitsippor i motljus, fiskgjuse tar en fisk, gula taxibilar i New York med ånga från gatubrunnar i förgrunden och neonljus i bakgrunden, ”handhjärtan”. Vi förstår omedelbart vad de kollektiva bilderna betyder. Vi ”vet” vad en vy över Lapporten i Abisko står för. Vi behöver inte ens klä det i ord.

Kollektiva bilder blir klichéer. Precis som du inte behöver tänka för att tolka vad det betyder när någon gör tecknet tummen upp, så behöver du inte tänka för att tolka de kollektiva bilderna. Det betyder inte att kollektiva bilder är onödiga eller dåliga. Det betyder bara att de är gemensamma, och att det är svårt att hävda att de är unika uttryck för en person, precis som det är svårt att hävda att just din tumme upp är fyndigare och mer speciell än någon annans. (Dock går det att tänka sig undantag, till exempel om bruden under en vigsel istället för att säga ”ja” på prästens fråga ”tager du denne ...” gör en snärtig tummen upp.)

Innan du läser vidare, titta gärna på den här filmen, som handlar om den vemodiga känslan som kan uppstå när du upptäcker att det enda du gör är att gå i andra människors fotspår.

Subjektiva bilder

Vi säger ofta om dem som går långt bortom de upptrampade stigarna att de arbetar ”subjektivt”. De tänker själva, använder sig själva som facit på vad som är intressant eller inte.

All fotografering består av två steg:

1. Välja något att fotografera (innehåll).
2. Välja ett sätt att fotografera det på (form).

Det subjektiva inslaget hos en nyskapande fotograf kan komma från antingen det ena eller det andra, eller båda. Två exempel:

William Klein ansågs nyskapande på 1950-talet, men inte för att han hittat nya motiv (livet på gatan var ett etablerat motivområde), utan för att han närmade sig ofta fotograferade motiv på ett nytt sätt. Klein var formdriven.

Stephen Shore ansågs nyskapande på 1970-talet, men inte för att han hittat på ett nytt sätt att fotografera gamla favoritmotiv, utan för att han fokuserade på motiv som inte så många före honom tänkt på att de kunde vara intressanta. Stephen Shores form var närmast banal — sätt det viktigaste i mitten och tryck av. Men hans val av innehåll var helt nytt för konstfotografin. Han fick betraktarna att tänka kring hur deras vardagliga liv såg ut.

Både Klein och Shore var subjektiva. Klein genom sitt val av form, Shore genom sitt val av motiv.

Skillnaden mellan komposition i måleri och fotografi

Vi ramlade på en annan fråga under träffen, nämligen vad som är komposition i fotografi. Jag tog mitt uppdrag som jobbig fotolärare på allvar och sa ”vänta ett tag” när en deltagare kommenterade det faktum att några flaggor hängde snett som en kompositionsfråga.

Det här är lite trixigt. Många fotografer har lärt sig komposition genom att studera litteratur som handlar om måleri. I måleriet har konstnären kontroll över allt. Om bilden blir bättre av att en flagga hänger snett, så målar konstnären flaggan sned.

Men en fotograf skapar inte sitt motiv på samma sätt som en målare. Ta bilden nedan som exempel. Det är ett fotografi av reproduktion av en målning av Caravaggio (puh). Om denna bild är det rimligt att säga att den innehåller inslag av dynamisk komposition, hur de tre figurerna samspelar och det blir som ett tryck åt vänster i målningen.

Men.

Det är inte fotografiets komposition, eller hur? Utan målningens. Fotografiets komposition är väldigt statisk. En del skulle nog kalla den tråkig och förutsägbar. Huvudmotivet, målningen, är placerad precis i mitten av bilden.

Så till skillnad från i måleriet kan en komposition i ett fotografi härröra från innehållet snarare än formen.

Det är lite komplicerat, jag vet. Fotografer kan absolut använda komposition som ett uttryck, och det gör vi varje gång vi bygger upp en spännande förgrund, hittar en exakt vinkel för att en kontur ska synas särskilt tydligt, gör en människa liten och utsatt genom att lägga mycket rymd i bildens överkant.

Men varje motiv bidrar också till varje fotografisk komposition bara genom sättet på vilket det ser ut. Och det är de två sakerna jag ville skilja åt igår.

Bakgrund till uppgiften

Det börjar bli dags för oss att tänka på hur bilder arbetar i grupp, och hur de arbetar i förhållande till en titel.

Det finns inga givna (kollektiva) sätt att lösa uppgiften ”... tänker på ...”.

Så här gör du.

1: Komplettera titeln med ett personnamn och ett ämne. Till exempel:

• ”Leif tänker på arbete”
• ”Ellinor tänker på Gabriel”
• ”Mehrdad tänker på att passa in”

Detta är den enda text som ingår i projektet.
Texten får inte innehålla adjektiv. ”Mehrdad tänker på vacker musik” är alltså förbjudet. För vad personen känner medan dessa tankar pågår ska vi nämligen gestalta i bild — se punkt 2:

2: Gör sex kvadratiska bilder som dels visar vad subjektet (Leif, Ellinor, Mehrdad) associerar med ämnet, dels hur tankarna påverkar subjektets känsloliv.

En avgörande faktor i valet av bildspråk är om du väljer att fotografera ur subjektets perspektiv (förstapersonsperspektiv, alltså att vi ser världen genom personens ögon) eller om du är en fristående berättare som kan fotografera subjektet i en eller flera av de sex bilderna.

3: Målet med projektet är att bilderna tillsammans med texten ska ge läsaren en överraskande, rolig och kreativ åktur. Till exempel blir titeln ”Eva tänker på Stockholm”på ett sätt om de sex bilderna visar vanliga turistmål i huvudstaden. Kanske en gnutta förutsägbart, eftersom läsaren förmodligen också skulle tänka på Stockholm om hen står och tittar på stadshuset.

Serien ”Eva tänker på Stockholm” blir på ett helt annat sätt om bilderna visar att Eva hänger tvätt utomhus, plockar svamp och klappar kor. En sådan serie lämnar över mycket mer till betraktaren. Längtar hon till storstaden? Eller är hon glad att hon lyckades ta sig därifrån? Hennes känslotillstånd avslöjas av bildernas formspråk. Ljusa toner/mörka toner? Orolig komposition/harmonisk komposition? ”Äkta” färger/förvrängda färger?

Inlämning

Inlämningsmappen stänger måndagen den 3 juli kl 08. Inga undantag, för jag måste hinnar förbereda dina bilder innan träffen den 4 juli kl 19.

Här laddar du upp bilderna. Denna gång finns ingen möjlighet att lämna in efter deadline.

Dina bilder ska vara kvadratiska och i jpg-format. Döp dem till titeln för ditt projekt, samt nummer 1–6, så här:

Anna tänker på tentan 1.jpg
Anna tänker på tentan 2.jpg
Anna tänker på tentan 3.jpg
Anna tänker på tentan 4.jpg
Anna tänker på tentan 5.jpg
Anna tänker på tentan 6.jpg

... och så vidare.

Dina bilder kommer att placeras i grupp enligt följande modell:

Nästa träff 4 juli kl 19.

Här är länken.