Originalitet: Lätt som en plätt och ovärderligt

Ingen konstnärlig kvalitet är lättare att uppnå än originalitet. Häng alla dina bilder upp och ner. Om någon annan hunnit före, häng dem istället med baksidan utåt. Eller strunta i bilder helt och hållet, ersätt dem med svarta ballonger som får sväva i taket (kolla först att ingen annan redan gjort det). Meningslös originalitet för originalitetens egen skull är lätt som en plätt.

Meningsfull originalitet, å andra sidan, är svårt. Den går inte att tvinga fram, utan måste komma naturligt som en lösning på ett konstnärligt problem. När du vill säga någonting nytt på ditt eget sätt så finns inga mallar att följa. Du tvingas uppfinna ett eget språk och en egen form från grunden, och ibland blir resultatet originellt. Så har jag alltid betraktat originalitet, som en positiv effekt av självständigt skapande. Aldrig som ett mål i sig själv.

Den senaste veckan har jag tänkt mycket på originalitet eftersom jag planerar ett seminarium om det här på Bildspråket. Det är lustigt hur ens perception förändras när man dyker ner i ett ämne. Nu hör jag andra prata om det i alla möjliga sammanhang. Som när jag lyssnar på Sonia Hedstrands podd Sonias konstkritik om amatörkonst (avsnitt 32) och hon säger:

»Om konst ska vara intressant, så måste den faktiskt vara unik. Det originella är ju den viktigaste aspekten i varför konst är bra.«

Jag studsar till över att hon utnämner originalitet som den viktigaste aspekten för god konst. Verkligen? Är det viktigare att den är unik än att den, till exempel, behandlar ett angeläget ämne?

Sonia Hedstrand är inte ensam om att lyfta originalitet. Ett par dagar senare är jag på utdelningen av Svenska Fotobokspriset, och då kliver Fotoförfattarnas ordförande Simon Mlangeni-Berg upp på scenen och säger att:

»Svenska fotobokspriset ska belöna hög verkshöjd och originalitet.« 

Det är de enda två kriterier han nämner, så jag tänker att han måste väl också anse att originalitet är nummer ett. Ja, eller egentligen har han ju bara nämnt ett kriterium, eftersom verkshöjd i princip är samma sak som originalitet fast på juristsvenska¹. Nåväl. Min poäng är att det inte är svårt att hitta exempel på vilken hög status originalitet har i konstvärlden. Men jag tvekar. Om vi kräver att konst ska vara originell för att vara intressant, medför inte det en hel del problem?

Problem 1: Originellt för vem?

Att någonting är originellt eller unikt betyder att det är självständigt skapat och inte efterliknar något som redan finns. När Sonia Hedstrand säger att bara unik konst är intressant, så undrar jag: unikt för vem? Är det någonting som inte redan finns i hela världen, eller någonting som inte redan finns såvitt du vet?

Tänk dig att du och en vän går och ser en utställning där någon fotograferat upphittade cigarettfimpar. Du gäspar inombords för att du tycker att bilderna är kopior av Irving Penns serie Cigarettes från 1970-talet, men din vän är helt tagen – hon har aldrig sett något liknande förut och är uppfylld av sin upplevelse. Omedveten om plagieringen upplever hon originalitet, men du gör det inte.

Min poäng? Frågan om någonting är originellt eller inte har att göra med vår kunskapsnivå. Om vi tycker som Sonia Hedstrand, att bara det unika är intressant, hur långt är vi beredda att gå för att ta reda på att varje konstverk vi ser verkligen är unikt? Ingen har överblick över all världens konst. Så hur ska vi ha det, kan var och en nöja sig med sin nuvarande kunskapsnivå för att bedöma ett verks originalitet? Eller är det önskvärt att vi skapar en global institution för att slå fast graden av originalitet? Som ett patentverk, fast för konst, där konstnärer får registrera sina idéer så att vi kan få svart på vitt vad som verkligen är unikt och inte.

Problem 2: Hur finmaskigt är nätet?

Vi har alla kategorier som vi sorterar våra sinnesintryck efter. I vissa fall är kategorierna väldigt grovmaskiga. Fåglar, i mitt fall. Jag delar in dem i kategorierna måsar, kråkfåglar och övrigt. Upplevelsen av att få se den sällsynta fältpiplärkan skulle vara helt bortkastad på mig. Jag skulle inte förstå vad jag såg. För mig är det bara ytterligare en övrigt-fågel.

När man sorterar väldigt grovmaskigt är förmågan att urskilja originalitet begränsad. Med det finmaskigare nät som uppstår genom kunskap och reflektion kan du upptäcka, och uppleva, allt finare grader av originalitet inom specifika kategorier. Ju kunnigare du är inom ett område, desto finare detaljer kan du uppfatta och uppskatta. Det är svårt att komma överens om vad som är originellt och inte eftersom vi alla har så olika grad av kunskap. Hur avvikande ett verk måste vara för att räknas som »originellt« beror på betraktarens känsla för nyanser.

Problem 3: Kravet på originalitet skapar klyftor

Att djupdyka inom ett fält gör ditt nät finmaskigare. Samtidigt blir de riktigt omvälvande upplevelserna av originalitet allt mer sällsynta än de var i början av din resa. Det krävs helt tiden starkare upplevelser för att du ska bli berörd på samma sätt som du blev tidigare, när nästan allt kändes nytt. Kanske är det bakgrunden till att konst idag kan vara en banan upptejpad på en vägg, som Maurizio Cattelans The Comedian (2019). Det verket såldes för 6,2 miljoner dollar 2024, och jag har skrivit om det tidigare.

Om vi håller originalitet som den främsta ledstjärnan inom konsten, så är en upptejpad banan en logisk följd. Ju konstigare desto bättre, i varje fall om du är en redan etablerad konstnär. Samtidigt ökar klyftan mellan konsteliten och den vanliga publiken, vilket kan leda till att konstens betydelse för samhället i stort minskar.

Problem 4: Vi förlorar den långsiktiga utvecklingen

Just nu väger originalitet tungt i konstvärlden. Värdet av att förfina sin konst bedöms inte som lika intressant. Därmed går konsten en annan väg än till exempel den klassiska musiken, där förfining och skicklighet fortfarande är högt efterfrågade egenskaper. Konsten får en snabbare utveckling, och galleri- och museibesökarna kan se fram emot att bli både överraskade och provocerade. Det blir liv och fart. Men förfining är inte så dumt det heller. Det finns någonting vackert i handlingen att vara trogen en idé och ständigt arbeta på att uttrycka den allt bättre, allt mer estetiskt stringent. Nästan alla förmoderna konstverk som du njuter av på museum är fantastiska just för att konstnärerna ägnade så mycket tid och energi åt att förfina sitt hantverk.

Jag säger inte att originalitet är ointressant. Tvärtom. Upplevelsen av att möta någonting nytt och tvingas hitta nya sätt att se på och tänka kring konst är ovärderligt. Kanske är ett mått av originalitet till och med nödvändigt för att konst ska uppfattas som värdefull och intressant.

Men jag tänker ändå att bra konst måste bygga på en starkare grund än att ingen annan gjort det tidigare. Om konstnärer fokuserar på att bygga vidare på det som redan finns, så kommer originaliteten av sig självt. Att utse originaliteten till det viktigaste i konsten är att göra den en stor otjänst. d

fotnot

1. Endast verk med verkshöjd har rätt till upphovsrättsligt skydd. Att säga »hög verkshöjd« är meningslöst, eftersom det inte är en glidande skala. Antingen har ett verk verkshöjd, eller inte. Ungefär som att du antingen är skyldig eller frikänd i domstolens ögon, aldrig »jätteskyldig« eller »ganska frikänd«.

Seminarium: Originalitet som kvalitet

April månads seminarium här på Bildspråket handlar just om originalitet. Då ska vi vrida och vända på ämnet ur alla möjliga vinklar. Läs mer på länken nedan.

Bildspråkets seminarier är öppna för alla silver- och guldmedlemmar.

Originalitet som kvalitet

Seminarium 52 • Söndag 19 april 2026, klockan 10.00

BildspråketGöran Segeholm