Se men inte synas

New York, 1916, de fattigaste kvarteren. En ung fotograf rör sig på gatorna med en handhållen kamera. Det ser ut som om han fotograferar längs med gatan, men objektivet som pekar i den riktningen är bara en attrapp. I själva verket tar han närbilder av människor som står vid sidan av honom, utan att de har en aning om att de blir fotograferade.

Fotografen heter Paul Strand. Han är 25 år och besatt av det som kallas Straight Photography – att fotografera världen »som den är«. Han vill inte ha något som är iscensatt eller tillrättalagt. Han får tidigt mycket uppmärksamhet. Tidskriften Camera Work (1903–1917) ägnar hela sitt sista nummer (ett dubbelnummer dessutom) till hans bilder.

Innan Paul Strand handlade dold fotografering mest om små spionkameror dolda i portföljer och liknande för att samla information. Paul Strand är en av de första som ser ett konstnärligt värde i att fotografera utan att synas.

En fluga på väggen

Att fotografera oupptäckt är en sak. En annan aspekt av att se men inte synas är att vara närvarande i ett skeende, men göra sitt bästa för att inte påverka det. Det är en svår konst som utövas av gatufotografer, dokumentärfotografer och bildjournalister.

Namn från seminariet

• Kohei Yoshiyuki, The Park, 1970-tal. Han fotograferade i parker i Tokyo med infraröd blixt (osynlig för människor) och infraröd film. På hans utställning i Tokyo 1979 var salongen helt nedsläckt, men besökarna fick med sig ficklampor för att kunna se bilderna.
• Paul Strand, och bilderna han tog med en kamera som han själv byggt om för att obemärkt kunna fotografera åt sidan. Mest kända bild från detta projekt: Blind Woman, 1916. Strand var 25 år när han tog den.
• Walker Evans, New York Subway Portraits, 1938-41. Evans fotograferar medpassagerare med dold kamera.
• Helen Levitt, gatufotografi med vinkelsökare. På samma sätt som Paul Strand använt en kamera med ett falskt objektiv, använde Levitt en särskild sökare till sin Leica för att obemärkt kunna fotografera nittio grader åt sidan.
• Luc Delahaye, l'Autre (de andra), 1999. Renommerade reportagefotografen Delahaye gör ungefär som Evans gjort ett halvsekel tidigare, porträtt av människor på Paris Metro, med dold kamera. En skillnad dock är att i Frankrike är detta förbjudet.
• Moa Karlberg, Ser dig, se mig, 2010. Moa Karlberg sitter i en butikslokal bakom en »one way mirror« och fotograferar förbipasserande när det studerar sina egna spegelbilder.
• Ulf Lundin, Ur mörker, 2002. Inte riktigt dold fotografi på samma sätt som andra projekt, men han försöker fånga hur människor ser ut när de inte är betraktade av andra. Metod: Modellerna får sitta i ett becksvart rum i 30 minuter. Slumpmässigt tar en kamera en bild med blixt.
• Philip-Lorca diCorcia, Heads, 2001. diCorcia fotograferar människor med teleobjektiv på Times Square i New York. De är belysta av blixtar som han monterat upp på en byggställning. Av 3000 bilder väljer han ut ett tjugotal. En av personerna på bilderna stämmer diCorcia, men fotografen vinner i rätten.