Se men inte synas

⭐️ Gäst: Paul Hansen

New York, 1916, de fattigaste kvarteren. En ung fotograf rör sig på gatorna med en handhållen kamera. Det ser ut som om han fotograferar längs med gatan, men objektivet som pekar i den riktningen är bara en attrapp. I själva verket tar han närbilder av människor som står vid sidan av honom, utan att de har en aning om att de blir fotograferade.

Fotografen heter Paul Strand. Han är 25 år och besatt av det som kallas Straight Photography – att fotografera världen »som den är«. Han vill inte ha något som är iscensatt eller tillrättalagt. Han får tidigt mycket uppmärksamhet. Tidskriften Camera Work (1903–1917) ägnar hela sitt sista nummer (ett dubbelnummer dessutom) till hans bilder.

Innan Paul Strand handlade dold fotografering mest om små spionkameror dolda i portföljer och liknande för att samla information. Paul Strand är en av de första som ser ett konstnärligt värde i att fotografera utan att synas.

Gäst: Paul Hansen

Att fotografera oupptäckt är en sak. En annan aspekt av att se men inte synas är att vara närvarande i ett skeende, men göra sitt bästa för att inte påverka det. Det är en svår konst som utövas av gatufotografer, dokumentärfotografer och bildjournalister.

Till vårt seminarium har jag bjudit in en av de allra bästa, DN-fotografen Paul Hansen. Hur bär man sig åt för att vara närvarande, men ändå bli en fluga på väggen? Hur gör man bra bilder utan att lägga sig i, utan att iscensätta?

Innehåll:

• Göran presenterar – fotografers försök att göra sig osynliga genom tiderna.
• Samtal med Paul Hansen om att vara fullt synlig men ändå osynlig.
• Frågor, kommentarer, glada tillrop.