Svårt att sälja AI till pulvergenerationen

191. Om hur pulverkulturen gjorde oss oemottagliga för AI-hypen.

Göran Segeholm

4 mar 2026

Kanske har varje generation en gemensam dröm som är typisk för just dem. Själv växte jag upp på 1960- och 70-talen, och förutom flygande bilar drömde vi om piller och pulver.

Jag vet inte varifrån vi fick idén att pulvermat var någonting bra, och att det en gång i framtiden skulle finnas ett piller som man kunde ta istället för att äta middag. Och att det också var bra. Tänk att få slippa äta middag, liksom. Jag misstänker att en del av vår attityd hade att göra med rymdresor.

Min familj var som många andra, vi tyckte att det var himla festligt att äta chokladpudding gjord på pulver. Ibland fick vi pulvernyponsoppa till middag, med smulade skorpor i. Det gillade vi också. Min mamma har berättat för mig att en av mina favoriträtter som barn var »svampsoppa utan svamp« – det vill säga champinjonsoppa gjord på pulver. Min pappas paradrätt på den här tiden var raggmunkar gjorda på raggmunkspulver.

Vi levde peak pulver. På somrarna använde farsan torrshampo i pulverform så att han slapp bada i sjön vid vårt sommarställe, den som var så kall och hade slemmig botten. Folk som gästade vår stuga fick sova på papperslakan som vi sedan slängde, och det kändes som att det på något sätt var förknippat med vår pulverkost.

Livet lekte ända tills vi barn växte upp och upptäckte att det faktiskt var rätt trevligt att äta middag, i själva verket mer njutbart än det där andra som vi skulle ha gjort istället, vad det nu var. Titta på teve? Vi lärde oss att det är kul att laga mat på rena råvaror. Det kunde vara höjdpunkten på en vanlig arbetsdag.

Med andra ord har min generation redan genomlevt – och överlevt – en generativ AI-boom, fast det var pulver istället. I stort sett samma sak, något industriellt ska spara tid åt oss för att vi ska ... ja, vad? Hinna sitta mer på sociala medier så att vi inte missar något AI-genererat innehåll?

Kanske är det därför vi som är över sextio inte blir så värst till oss i trasorna över tanken på att en maskin ska skriva våra mejl eller hallucinera ihop några »spännande« bilder att skicka till bekantskapskretsen. Vi har redan varit med en vända. Våra erfarenheter i pulverlandet lärde oss att det inte är något onödigt ont att laga riktig mat, det är tvärtom en av de saker som ger mening åt en ibland svårbegriplig tillvaro. Och att skriva mejl, fotografera och komma på egna idéer – det är själva syftet med att leva.

Men jag dömer inte. Hur skulle någon som drömt om att äta piller till middag kunna göra det? Om du älskar att göra AI-slop och konsumera AI-slop så knock yourself out. Din tid är nu. Kanske du behöver få det ur systemet innan du en dag vaknar och inser att du överlåtit det mest meningsfulla i ditt liv till en meningslös algoritm.

Seminarium: Autenticitet är kvalitet

Ja, snart är det dags för mars månads seminarium. Den här gången ska det handla om den svårfångade kvaliteten autenticitet. Seminarierna är öppna för alla guld- och silvermedlemmar på Bildspråket.

Om du är sugen på ämnet så har jag skrivit lite om det här på Bildspråket.

Vanligen är arkivet bara tillgängligt för betalande prenumeranter på Bildspråket (från 25:- i månaden), men nu låser jag upp de här tre texterna i en månad.