Vissa dagar alltså ... vissa dagar är det som om jag blivit blind. Jag rör mig i världen ungefär som vanligt, men bilderna som jag brukar se överallt är plötsligt borta. Gatorna är inte längre gallerier fulla av oavsiktlig konst. En tappad glass på trottoaren är bara utspilld glass, inte en intressant abstrakt form eller en historia om ett ledset barn. Mina tankar har helt plötsligt, oombedda, blivit fullständigt rationella. De sätter ord på objekt som kommer in i mitt synfält – »utspilld glass«, »foodorabud«, »trafikljus« – och inget blir vackert eller poetiskt. Ingenting ropar att det vill bli en bild. Kameran, som i princip alltid är med, blir liggande i väskan.

Jag tänker att kanske befinner jag mig i Vemödalen¹. Det är ett ord som beskriver känslan av att allt redan är gjort, och att det därför inte är någon idé att göra något. Begreppet myntades av författaren John Koenig i verket The Dictionary of Obscure Sorrows².

I Vemödalen väcker varje ansats till kreativitet motstånd. Hjärnan går ner i ett vegetativt standbyläge, den lilla tankeverksamhet som pågår handlar mest om hur meningslöst det är att göra något som tiotusen andra redan gjort. Inte bara hjärnan slås ut, i Vemödalen är även kroppen trött och tung.

Så vad gör man för att ta sig ur denna kreativitetens jämmerdal? Jo, man tackar så mycket för chansen till ett kontrollerat misslyckande.

Det finns en trop i krigsfilmer som går ut på att en soldat blir så rädd för att dö att han (ja, det är alltid en han) blir handlingsförlamad. En annan soldat säger då någonting i stil med »du är redan död« och denna nya tanke gör den tidigare handlingsförlamade soldaten intiativrik och handlingskraftig. Tanken »jag är redan död« blir det som håller honom vid liv.

Det där fungerar även i en skapandeprocess. Istället för att bli nedslagen av känslan att du kommer att misslyckas, tänk att du redan misslyckats. Nu kan du ta ut svängarna hur mycket du vill. Kanske misslyckas extra mycket? Om du ändå ska bomba, kan du lika gärna bomba spektakulärt.

Kontrollerade misslyckanden är ren KBT

Det händer att jag har elever som inte lämnar in uppgifter för att de inte tyckte att det blev något bra. Eller de kanske inte ens gjorde en övning för att de inte kunde se hur de skulle kunna göra något som de kände sig nöjda med.

Då brukar jag tänka, och ibland också säga, att om du tycker att det är obehagligt att misslyckas – utnyttja tillfället för att misslyckas under kontrollerade former. Konfrontera din rädsla, se det som kognitiv beteendeterapi. Visualisera hur dina fullständigt misslyckade bilder skulle se ut om du hade tagit dem. Förverkliga visionen, överträffa visionen. Genom att lära dig själv hur du ska göra för att fullkomligt misslyckas så lär du dig också indirekt hur du ska lyckas.

Visa upp dina misslyckanden, och presentera dem som misslyckanden. Det är inte farligt, och du framstår som modig och uppriktig. Kanske kan du också avdramatisera misslyckandet för andra.

fotnoter

1. När John Koenig skapade ordet tänkte han att var passande om det påminde om en ikeamöbel – något som du på sätt och vis skapar själv när du skruvar ihop delarna, men som skapats på exakt samma sätt av hundratusentals andra människor före dig.
2. The Dictionary of Obscure Sorrows finns både som som bok och som en serie på 29 youtubefilmer. Här är en direklänk till filmen om Vemödalen.
3. Kognitiv beteendeterapi.

Nästa säsong på Bildspråket

REKLAM Nu har Bildspråkets feedbackgrupper stängt för säsongen. Under juni, juli och augusti är seminarierna det enda som pågår, och de är öppna för silver- och guldmedlemmar.

Bildspråket IRL

Förra säsongen startade jag en ny workshop/kurs under namnet Bildspråket IRL. Den ägde rum i en liten trevlig lokal i Gamla stan i Stockholm och bestod av tio fysiska träffar från september till juni. Tanken var att deltagarna skulle driva egna projekt.

Det gick väldigt bra, och i höst startar två nya grupper – en på fredagar och en på söndagar. Max åtta deltagare i varje grupp.

Det har varit stort intresse för de här kurserna (eller vad man nu ska kalla dem), och faktum är att det redan innan jag annonserat kurserna offentligt finns åtta personer som anmält intresse för att gå söndagsgruppen. Men saker och ting förändras, och den som är intresserad kan sätta upp sig på reservlista.

I fredagsgruppen finns fortfarande platser kvar, här kan du läsa mer om vad det går ut på och hur du anmäler intresse.

Bildspråket Feedback

Vad gäller de digitala feedbackgrupperna i höst så arbetar jag fortfarande lite med upplägget och schemat. Mer information i nästa mejl.

Citatmaskinen

Vecka 16

»När folk ser mina bilder vill jag att de känner på samma sätt som när de vill läsa en diktrad en gång till.«

Robert Frank

»Veckomejl«, jomen tjenare

För den som noterat att Bildspråkets veckomejl under våren kommit ut betydligt mer sällan en gång i veckan så vill jag bara säga: jag vet. Det har varit en hektisk vår med mycket att göra, men jag strävar efter att komma tillbaka till min vanliga utgivningstakt.