Gamleby ht 2022

Uppgifter

1. Bekanta dig med dessa bilder inför distanslektionen torsdagen den 17 november

Här är länken till bilderna inför torsdagens träff.

2. Analysera en bild du själv valt.

Tills på torsdag den 24 november ska du ha valt ut ett fotografi som du själv analyserar i halvklassen via Google meet.

Om du tycker att det är jobbigt att presentera muntligt, så går det bra att skriva en analys istället. Spara den i PDF-format och ladda upp på samma länk som bilden (se nedan).

Om du redovisar muntligt, var väl förberedd. Du ska ha gjort en lista med minst fem intressanta punkter som du vill ta upp om din valda bild.

Här lämnar du in bilden du har valt att analysera. (Och text i PDF-format om du väljer det. Men jag vill ändå att du är med på själva distansträffen, även om du inte redovisar muntligt.)

Punkt 1: Syntes

Den första punkten ska vara bildens syntes. Vad betyder bilden i sin helhet? Hur kommer en läsare att uppfatta den? Här är några punkter som du kan tänka på inför syntesen. Du behöver inte ta med alla, bara de som du tycker är intressanta i förhållande till bilden.

  • Tradition. Ingår den i en bildtradition som du kan identifiera (exempel: Bianca Ingrossos bild som vi analyserade på måndagen ingår i en tradition av självporträtt i influenserkulturen.)
  • Förändra eller bevara? Utmanar bilden rådande normer, eller verkar den utmana traditionen?
  • Vad vill bilden? Det kan till exempel vara att förmedla information eller att väcka känslor.
  • Är bilden öppen för många olika tolkningar? Vissa bilder är gjorda för att locka läsaren att tolka dem på ett särskilt sätt (till exempel att du blir pigg av att dricka en viss energidryck). Andra bilder, främst konstbilder, kan läsaren uppfatta som att de inte har någon given tolkning.

Punkt 2–5: Valfritt

De övriga punkterna väljer du själv. Här ska du reda ut hur den syntes du upplever har skapats. Det finns hur många angreppssätt som helst att välja mellan, plocka ut dem som passar bilden bäst. Eller uppfinn några egna.

  • Homogent innehåll / heterogent innehåll. Om du gör en denotation av bilden, innehåller då listan saker som brukar visas tillsammans (homogent), eller består bilden av innehåll som sällan ses i samma bild (heterogent)? När innehållet är homogent brukar det vara ett tecken på att avsändaren vill bevara en tradition, och inte utmana. När innehållet är heterogent tvingas läsaren att tänka mer för att tolka bilden.
  • Enkelhet / komplexitet. Vissa bilder är väldigt enkla i sin uppbyggnad, med få blickfång. Andra är komplexa och har en stor mängd blickfång som ögat hoppar mellan. Bilder med hög komplexitet tar ofta längre tid att läsa än de enkla (om läsaren alls orkar läsa dem färdigt). Vilket för oss till nästa punkt:
  • ”Vill” bilden bli upptäckt? Inte alla bilder vill bli analyserade, särskilt inte enkelt utformade reklambilder. De fungerar bäst om mottagaren inte är medveten om att de sett bilden. För att en bild ska kunna ”gömma sig” så är det bra om den liknar många andra bilder, och att den inte innehåller några ”fel”. Bästa exemplet på bilder som ”gömmer sig” är reklambilder som mottagaren bara ser en kort stund, till exempel på affischer vid en rulltrappa. Bilder som ”vill bli upptäckta” är vissa journalistiska bilder (som Eva Tedesjös från militärövningen som vi tittade på i måndags), och framförallt konstbilder.
  • Har bilden ett ”skav”? Andra bilder vill bli sedda och ”tänkta på”. Ett bra sätt att se till att läsaren inte glömmer bilden i första taget är att introducera ett ”skav”. Det kan vara ett medvetet placerat ”fel” (som att modellen har röda ögon på grund av blixtljus) eller att det händer något i bilden som inte är perfekt (modellen spiller vin på sin vita blus).
  • Lockar bilden läsaren att se motivet, att se bilden eller att se sig själv? Det här är en trixig punkt som jag reder ut längre ner på den här sidan.

Ord som är bra för bildanalys

syntes — analys

Det här begreppsparet är superviktigt. För att kunna genomföra en bildanalys med god kvalitet måste du kunna växla mellan att se bildens helhet (syntes) och hur denna helhet är uppbyggd (analys).

Syntes betyder just ”helhet”. Analys betyder ”sönderdelning”. När vi använder ordet i bildanalys så menar vi att vi gör en djup­gående och nog­grann under­sökning av en bilds bestånds­delar.

En helhet kan bli något helt annat än beståndsdelarna. Tänk dig en person i en dykardräkt. Inget konstigt i det, eller hur? Tänk dig en person som håller ett tal på ett formellt bröllop. Inte heller det är något konstigt. Men om personen är en och samma, så uppstår ändå en helhet där situationen kanske känns lite skruvad och surrealistisk. Därför är det nödvändigt att i en analys även se till syntesen, att bara undersöka delarna var för sig räcker inte.

denotation — konnotation

Det här är ett begreppspar som används mycket i bildanalys.

  • Denotation är en saklig, icke-värderande beskrivning av bildens beståndsdelar. ”Bilden visar en ung man och en ung kvinna vid ett litet restaurangbord. Framför dem står en tallrik med spaghetti och köttbullar. Paret ser varandra in i ögonen. Båda ler. Mannen knuffar en av köttbullarna från sin sida av tallriken till kvinnans sida.” En denotation kan vara nästan hur lång som helst. I det här fallet skulle den kunna fyllas på med mer information om omgivningen.

Redan vid denotationen brukar en bild börja öppna upp sig för den som genomför analysen. Att lista upp innehållet gör att du tvingas att verkligen gå på djupet i bilden.

  • Konnotation är alla associationer som en läsare kan tänkas göra till de olika beståndsdelar som beskrivs i denotationen. ”Spaghetti har för många dels konnotationer till vardagsmat, dels till Italien. I det här specifika fallet finns en associativ koppling till disneyfilmen Lady och Lufsen, där en av de mest kända scenerna visar två förälskade hundar som knuffar en köttbulle mellan varandra. Det är rimligt att anta att detta för de flesta läsare av bilden skapar en koppling till dating och romantik.”
Tre olika källor för konnotationer

Det är bra att hålla i huvudet att konnotationer kan komma från olika ”djup”, och därmed också beröra olika stora läsargrupper.

  • Arketypiska konnotationer är sådana kopplingar som ligger så djupt i det mänskliga psyket att vi kan anta att alla människor har dem, oavsett var och när de är uppvuxna. Spontana ansiktsuttryck och kroppsspråk hör hit. Ett varmt leende associeras till vänlighet var du än befinner dig i världen. En bild av någon som dricker kaffe och ler tolkas sannolikt på samma sätt (Att sedan denna vänlighet kan i sin tur kan tolkas olika, som till exempel i vissa sammanhang opassande, är en annan sak.)
  • Kulturella konnotationer är sådana kopplingar du gör som är beroende av den kultur du lever i. En bild av Sveriges statsminister som sitter i trasiga kläder och tigger pengar på en gata väcker bara särskilt uppseende hos dem som kan identifiera personen som just statsminister. Resten av världens befolkning är det bara ännu en utslagen människa.
  • Personliga konnotationer är de som en läsare gör baserat på egna upplevelser. En person som varit utsatt för angrepp av hundar i barndomen kanske konnoterar ”fara” till en hund i en bild där en genomsnittlig läsare inte ser något hot.

Läsprocessen sker i tre steg

Forskning visar att en genomsnittlig människa idag ser mellan 2000 och 10000 bilder om dagen. Det skulle vara helt övermäktigt att processa all den informationen, så det är ett användbart verktyg att tänka sig att den bildläsningen sker i tre olika steg.

  • Förmedvetna fasen. Det första stadiet är den förmedvetna fasen. Många bilder sållas bort redan där, vårt kognitiva system tycker helt enkelt inte att det är värt att aktivera en medveten analys. Ungefär som när vi går i en folkmassa utan att egentligen ”se” några individer.
  • Medvetna fasen. Det andra stadiet är det medvetna betraktandet, det är först då som en analys och tolkning kan äga rum. Märk väl att många kommersiella bilder inte ”vill” bli analyserade, de vill bara göra dig sugen på en kopp kaffe och en kanelbulle.
  • Minnesfasen. Tredje stadiet är när bilden lever kvar i ditt minne som en inre bild. Mer om inre bilder kan du läsa längre ner på sidan.

Bilden, världen och du

Det går att fokusera blicken på lite olika sätt när man tittar på bild. Här är en kort sammanfattning.

1. Du ser världen

för mig: dokumentärt, nysaklighet, new topographics, deadpan-trenden, Lars Tunbjörk, James Mollison, Rineke Dijkstra, Tina Enghoff (Possible Relatives)

Erik Ardelius, Billy's got a place to stay

Ibland när jag tittar på ett fotografi, så vill mina ögon se igenom fotografiet, igenom tid och rum. Bilden blir en portal till världen. Det händer till exempel när jag ser bilder från min uppväxt. Jag får syn på en detalj på matbordet, ett par salladsbestick som jag minns. Minnet av salladsbesticken öppnar en värld av associationer.

Papperets pigment, eller bildskärmens pixlar, är nu osynliga för mig. Bilden är blott en farkost som tar mig genom tid och rum. Det är som när jag står på ett fartygsdäck och tänker på sjöfåglarna som följer i skeppets kölvatten. Det är fartyget som tagit mig hit, men inte bryr jag mig om dess konstruktion eller historia för det.

2. Du ser bilden

för mig: "snygga bilder", fine art, piktorialism, cinematic style, estetiskt reportagefoto, Imogen Cunningham, Ansel Adams, Gunnar Smoliansky, Sally Mann, Henry B Goodwin

Sittichai Maikupandin, Ordinary place 

Ibland när jag tittar på ett fotografi, så fångas jag av hur fotografiet ser ut. Bilden blir ett objekt, och jag studerar gråskalorna, ljuset, kompositionen. Om det är en fysisk bild tänker jag också på hur den känns att hålla i; papperets vithet och vikt, ytans karaktär (materialitet). Bilden föreställer något, kanske skuggan av ett träd mot hård och sandig mark. men jag ägnar inte motivet någon större uppmärksamhet. Inte tänker jag på vilket slags träd det är, eller var någonstans i världen den sandiga marken finns. Jag är förlorad i bildytans estetik.

Det är som om jag åker i en sportbil genom ett landskap. Det är ljudet från bilens motor, doften av den nyputsade instrumentpanelen i trä och känslan av hur bilens fjädring äter ojämnheterna i vägbanan som fångar mig. Inte bryr jag mig i den stunden om landskapet som rullar förbi utanför.

3. Du ser dig själv

för mig: visst konstfotografi, personliga projekt, "stream of conciousness", Hannah Modigh (särskilt Delta), JH Engström, Jim Goldberg (Rich and Poor), Monika MacDonald

Monika Macdonald, ur In Absence, 2016

Ibland när jag tittar på ett fotografi, så tittar fotografiet tillbaka på mig. Jag kanske inte riktigt förstår vad bilden vill, men jag får en känsla av att det är någonting som angår mig. Vissa gånger aktiverar bilden en upptäckare i mig, en inre detektiv. Då vill jag veta vad det är som gör att bilden är svår att släppa. Jag vill formulera vad den betyder, lösa den olösta gåtan. Jag prövar tankar och formuleringar för mig själv.

Andra gånger tar bilden mig till ett inre rum där språket tystnar. Upplevelsen påminner om att gå på en kyrkogård, eller ligga på rygg i sommarnatten och titta på stjärnorna. Alla vardagens småttigheter förlorar i betydelse.

En helt annan teori om tre sorters bilder

Vi berörde som hastigast en teori1 som gäller tre olika sorters bilder som människor har att förhålla sig till. Dessa knyter i någon mån an till idén om tre olika läsfaser som du kunde läsa om längre upp på sidan.

1. Synbilder.

Allt du ser. Just nu är den här texten en del av din synbild. Lyfter du blicken så kanske du ser dina köksgardiner och ett träd utanför fönstret,  eller en bokhylla eller dina egna fötter på en fotpall, inte vet jag. Men exakt vad du ser är inte poängen, det jag vill komma fram till är att vi kan kalla ditt synfält för en sorts ”bild”. Några av synbildens egenskaper är att den ständigt förändras (det räcker att du vrider lite på huvudet), att den saknar tydlig ram och att den är högst tillfällig.

2. Inre bilder.

Inre bilder är visuella minnen och föreställningar som du skapar själv, det du kan se när du blundar och minns någonting visuellt, fantiserar eller drömmer. Inre bilder har en tendens att förändras eller försvagas över tid, men kan ändå vara tämligen stabila.

Inre bilder kan ha stark psykologisk inverkan, både negativt och positivt. Så kallade ”flashbacks” efter trauman är inre bilder som tvångsmässigt repeteras. Att hjälpa människor att producera bilder av framtida situationer kan vara ett bra verktyg inom psykoterapin, och tycks fungera bättre än framtidsbilder som är baserade på ord. Forskaren och professorn Emily Holmes på Karolinska institutet kallar dessa inre bilder för ”flashforwards”.

De flesta kan skapa inre bilder, men inte alla. Vissa människor befinner sig i ett kognitivt tillstånd som kallas aphantasia, eller afantasi, och innebär att förmågan att skapa inre bilder saknas.

3. Framställda bilder.  

Detta är vad vi vanligen menar när vi pratar om bild. Framställda bilder kan till exempel vara målningar, teckningar och fotografier, men även rörlig bild, som film, och tredimensionella bilder som till exempel skulpturer.

En stor fördel med framställda bilder är att de är varaktiga och kan överföras från en person till en annan, och från en generation till en annan. Av alla framställda bilder som produceras och konsumeras idag är de allra flesta fotografier.

fotnoter:
  1. Teorin beskrivs bland annat i boken Seendets språk, Studentlitteratur 2006, Hasse Hansson, Sten-Gösta Karlsson och Gert Z Nordström.