Göran Segeholm, Ödeslinje, 2014.

133: Du skapar projekten; projekten skapar dig

Att driva ett litet fotoprojekt kan kännas som att äntligen börja fotografera på riktigt.

Göran Segeholm
Göran Segeholm

När jag var i tidiga tonåren hamnade en elorgel hemma hos oss, ett bättre begagnat schabrak med dubbla klaviaturer och fotpedaler för basen. Jag minns inte bakgrunden, men kanske hade min mamma fått för sig hon skulle lära sig ett instrument, kanske hade min pappa fått orgeln som betalning för någon tjänst. Eller så hade de skaffat den i hopp om att jag och min syster skulle kanalisera en del av vår överskottsenergi till någonting användbart.

När den första uppståndelsen lagt sig visade det sig att det inte blev så värst mycket spelat. Till slut var det bara jag som då och då satt där och försökte lära mig en eller annan låt utantill. Den första som satt, med solon och allt, var Deep Purples orgeltunga Child in Time.

Min relation till elorgeln var lite hit och dit under de första åren. Jag lärde mig att ställa in de coolaste ljuden och blev steg för steg lite säkrare i mitt spel, men orgeln kändes länge som ett främmande objekt. Som något jag studerade snarare än använde. Det vände först när jag i femtonårsåldern började skriva egna låtar. Då förvandlades orgeln från objekt till verktyg. Känslan av främlingskap försvann, eller minskade åtminstone dramatiskt.

Jag berättar det här för att det var precis samma historia med den första kameran jag köpte själv. Jag var arton år, och började framkalla film i tvättstugan och kopierade bilder under mycket bök i ett rum utan rinnande vatten. Den första tiden drevs jag helt av nyfikenhet och lust. Jag läste mycket och förstod hjälpligt principerna bakom hur det mesta fungerade med slutare, bländare, optik och framkallning. Men jag kände ändå att kameran, och förstoringsapparaten, var främmande objekt, att de tillhörde en värld som jag ännu inte hade tillträde till.

Det vände när jag påbörjade mitt första fotoprojekt. Då var målet inte längre att lära mig saker, utan att göra saker. Dejtingfasen var över, och jag och min kamera fick gemensamma mål att arbeta mot. Min relation till fotografi fördjupades, och har fortsatt att fördjupas i åtskilliga decennier sedan dess.

Mina första bilder som jag tänkte på som ett projekt var en bilddagbok. Sedan följde Snödrivor som ser ut som berg, Utekatter och Ungdomar pimpar mopeder. Varje gång jag slutförde ett litet projekt så lärde jag mig någonting om mig själv, om världen och om fotografi.


I veckan fick jag årets utgåva av fotomagasinet Vakuum från Gamleby Fotoskola, som presenterar 18 olika projekt genomförda av elever i kursen Gestaltande fotografi. Magasinet är tjockt och snyggt formgivet. I det kollektiva förordet, som närmast påminner om ett ömsint manifest, skriver fotoklassen bland annat

”Kameran har sin plats i våra händer. Att greppa den är att bli ett med den, ett med tiden. Det finns stunder, platser och människor att föreviga, och det kommer fler stunder, platser och människor att föreviga.”

I ett annat förord skriver kursansvarige läraren Simon Mlangeni-Berg att

”När man blir fotograf blir man sig själv.”

Meningen väcker förstås en rad följdfrågor, men jag tror att jag förstår vad Simon menar. Och jag skulle vilja komplettera med att resan mot att bli en fotograf som blir sig själv, den börjar i samma ögonblick som du slutfört ditt första personliga projekt.

Apropå projekt

I söndags var det seminarium på Bildspråket, just på temat projekt. Om du är silvermedlem och missade det, så kan du se det i efterhand här.

I seminariet visar jag, för ovanlighetens skull, delar av några egna projekt från de senaste 15 åren.

XXIX: Sommarprojekt
Genomfördes 26 maj 2024.

Kommande seminarier

  • Söndag 16 juni Om kylskåpsutställningar.
  • Söndag 18 juli Sommarprojekt del 2, då deltagarna bjuds in att visa några bilder vardera av deras pågående sommarprojekt.

Seminarierna är alltid på en söndag, alltid klockan 10 och öppna för silver- och guldmedlemmar i Bildspråket.

En sådan som fotograferar

Vecka 23: Bildmånad

Fotografera varje dag under hela juni. Försök att välja ut en eller ett par bilder redan samma kväll, och lägg dem i en särskild mapp eller montera dem i ett dokument som sedan ska bli en fotobok. Till exempel har fotolabbet Crimson ett lättanvänt program för det, men det finns många andra företag som erbjuder liknande tjänster.

Tema bestämmer du förstås själv, men en variant som jag tycker om är att fotografera saker som fångat mitt öga under dagen, oavsett det har något i övrigt att göra med min dag eller inte. Andra månader har jag efter bästa förmåga skildrat någonting som jag varit med om under dagen.

När månaden är slut så beställer du en kopia av din dagbok för juni 2024. Själv uppskattar jag när jag skrivit några ord som beskriver varje bild. Jag brukar inte ha texter i anslutning direkt till bilderna, utan de lägger jag i slutet av boken intill en liten tumnagel av varje bild.

Bakgrund till övningen

Efter ett par veckor kan det hända att projektet känns som något av en börda, men jag kan nästan garantera att du tycker att det var värt det när du bläddrar igenom din bok tio år senare.

Ur poddarkivet: Semesterbilder och semesterskeptisism

Veckans poddrepris är ovanligt kort, men i gengäld länkar jag till ett avsnitt i P3:s Morgonpasset där jag pratade om semesterbilder i augusti 2014.

🎙️ 83: Solo
Mellanavsnitt. Göran är med i P3:s Morgonpasset och gör det lätt för sig i sin egen podcast.

Funderat på feedbackgrupp?

Snart öppnar vi för nya medlemmar

Om du som läser det här har funderat på att du kanske skulle gå med i en feedbackgrupp, så vill jag berätta att grupperna öppnar för nya medlemmar på torsdag. Som det ser ut just nu så är det totalt 12 platser i olika grupper som ännu inte är paxade av tidigare deltagare. Om det inte skulle räcka till för att motsvara efterfrågan så finns det en chans att jag öppnar ännu en grupp.

Mer information kommer i nästa veckomejl.

Veckomejl