Som amatör lär man sig att fotografera i en viss ordning. Det brukar börja med en strävan att få felfria bilder. Skärpan ska sitta på huvudmotivet, exponeringen vara tekniskt korrekt och kompositionen följa vissa ideal. Inga kvistar som sticker in i kanterna tack. Och när man sent omsider lärt sig alla regler så upptäcker man att frånvaron av fel inte är spännande. Tvärtom.

Så man börjar jaga det uttrycksfulla istället. Fotografera spännande saker på spännande sätt. Göra snygga bilder som berör betraktaren. Vänner och bekanta börjar säga att bilderna är fina och att de väcker känslor. Det är enkelt att förstå vad fotona vill säga. Tuffa män i skinnjackor fotograferade i hårt ljus visas i kontrastrikt svartvitt. Väna kvinnor i somriga klänningar får kort skärpedjup, låg kontrast och pastelliga färger. Och precis när man fått så mycket beröm att man känner sig lite duktig börjar en jobbig sanning infinna sig – de bilder som får mest uppskattning är de som liknar andra bilder som redan finns. Många andra fotografer har redan tagit samma bilder, på samma sätt. Det man blivit duktig på är att reproducera klichéer.

Det är då intresset för det mångtydiga börjar väckas till liv. Man letar sig utanför de etablerade genrerna. Får lust att fotografera det vackra på ett fult sätt och göra det fula vackert. Man sätter samman bildelement som traditionellt inte hör ihop, bygger upp relationer mellan olika bildelement istället för att fotografera en sak i taget. Man fotograferar hellre ett parkeringshus i en förort än åker på fotoresa till Grand Canyon. Folk slutar säga att ens bilder är fina. Istället kallar de bilderna intressanta.

Eftersom man nu blivit intresserad att sammanföra olika saker som påverkar varandra, så får man upp ögonen för bildpar, diptyker. Genom att lägga två bilder intill varandra kan något tredje uppstå, något som inte finns i någon av bilderna men som uppstår när man ser dem ihop. Nu kan man återanvända de vackra bilderna från förr, men lägga dem i par med bilderna från parkeringshuset i Skärholmen. Man börjar intressera sig för bildserier, och lägger allt mer pengar på fotoböcker istället för att skrolla på Instagram. Det känns som att gå från att festspela Tomas Ledin-låtar på akustisk gitarr till att dirigera en symfoniorkester. Plötsligt finns det plats för bilder som man tidigare tyckt var svaga, för den ena bildens svaghet ger den andra bilden styrka. Det blir färre enstaka bilder, och man börjar tänka i projekt.

Nu har fotografi har fått ett sådant djup att det känns omöjligt att sluta. Man börjar tänka på vad som skiljer ens egna bilder och bildserier från andras. Att efterlikna andra blir allt mindre intressant. Istället söker man ett personligt bildspråk, en signatur. En ny insikt växer gradvis fram: ett personligt bildspråk är ett mönster – summan av vad du väljer att skildra, hur du skildrar det och presenterar det. Istället för att tänka ut en stil vill man låta stilen växa fram naturligt. Vad händer fotografiskt om man bara följer sin lust, sina värderingar, sin personlighet och sin estetik?

Där kan man vara kvar för resten av sitt fotografiska liv. Man tar sina bilder, sätter samman dem i serier och upptäcker någonting om sig själv. Vissa vill dela sina bilder med andra genom utställningar, böcker och webbplatser. Andra håller sitt fotograferande privat, som en plats där man kan förlora sig i något större. Med tiden blir mönstret allt mer intrikat, och det finns lyckliga stunder då man överraskar sig själv när man bläddrar igenom någonting man gjort. Man tänker att det där, det är faktiskt en intressant fotograf.

Undrar vad den ska fotografera härnäst?

Nu kan du anmäla intresse för Bildspråket IRL

Snart tar Bildspråket sommarpaus för allt utom seminarierna, som återkommer en gång i månaden hela året. Till hösten startar både Feedbackgrupperna och Bildspråket IRL igen. Vi håller till i trevliga lokaler i Gamla Stan i Stockholm.

Nyheter för Bildspråket IRL

Den här workshopen går in på sin tredje termin, men nu med en liten variation. Fredagsgruppen flyttar till lördagar, och får ett nytt upplägg.

Söndagsgruppen: Egna projekt

På söndagar har vi en grupp som fortsätter som vanligt – man arbetar med ett eget projekt under året. Det blir tio träffar från september 2026 till maj 2027. Som deltagare förväntas du ha någon typ av projekt på gång. Du bestämmer helt själv vad du vill göra och vilken typ av feedback du vill få på nästa träff. Söndagsgruppen är redan nästan fulltecknad.

Lördagsgruppen: Avslutade utmaningar

I lördagsgruppen arbetar vi annorlunda. Där behöver inte deltagarna ha något eget projekt, utan vi tar tag i en ny utmaning vid varje tillfälle. Deltagarna får ett ramverk, och inom det kan uppgiften styras om individuellt. Upplägget påminner lite mer om vanliga fotokurser, men med betydligt djupare och mer personlig återkoppling och lite mer självständighet. I lördagsgruppen finns fortfarande några platser kvar.

Här är höstens datum för Bildspråket IRL

Intresseanmälan

Låter det som något för dig? Mejla mig på goran@bildspraket.se och ange »Intressanmälan Bildspråket IRL« i ämnesraden. Intresseanmälan är inte bindande.

Pris

17.450:- inklusive moms.

Antal deltagare

Åtta per grupp.

Seminarium: Skönhet som kvalitet

Söndag 14 juni är det digitalt seminarium på Bildspråket igen, och den här gången ska vi försöka ta oss an det svåra ämnet Skönhet som kvalitet.

Vad är skönhet? Kan ett objekt vara vackert, eller kommer all skönhet inifrån betraktaren? Kan man mäta skönhet? Och vad kan man göra för att öka skönhetshalten i sina fotografier?

Seminarierna är öppna för guld- och silvermedlemmar. Starttiden är som alltid klockan 10.00.