»Alla frågar vad olika saker betyder i mina filmer. Det är fruktansvärt! En konstnär ska inte behöva svara på frågor om vad han menar. [...] Om du letar efter en mening, så missar du allt som händer. Tänker du medan du ser en film så försämrar det din upplevelse. Skruvar du isär ett armbandsur så fungerar det inte längre. Det är samma sak med ett konstverk. Det finns inget sätt att analysera det utan att samtidigt förstöra det.«

Andrej Tarkovskij
(min översättning)

Det här citatet av den ryske regissören Tarkovskij har tydligen cirkulerat en del den senaste tiden, allt enligt vänner som har kvar sina sociala medier-konton. Det är taget ur en intervju gjord 1981, två år efter premiären av den drömlika, symboltyngda långfilmen Stalker.

Å ena sidan förstår jag precis vad Tarkovskij menar. Jag minns filmen Stalker mycket väl, såg den när den var ny i sällskap med en äldre vän som pluggade psykologi. Efteråt gjorde hon precis det Tarkovskij avråder från: hon plockade sönder den i sina beståndsdelar. Över en kopp te la hon ut texten för mig och ett par andra vänner om vad den ena eller andra symbolen betydde och varför Tarkovskij valt att använda dem. För henne var filmen en rebus, och hon hade vittring på lösningen. Men även om jag var för ung för att formulera det då, så undrade jag om budskapet var något annat än det vi såg, vad var poängen med att gömma det bakom alla dessa symboler?

Idag tänker jag att min psykologistuderande vän gjorde precis det Tarkovskij varnade för. Hon hade sönder filmen både för sig själv och andra. Det är dumt att försöka lista ut vad en konstnär egentligen vill säga med sitt verk. Konst bygger sällan på intellektuella konstruktioner som låter sig förklaras i ord. Och varför tro att en konstnär ens kan förklara sina verk? Den mesta konsten kommer från själsliga landskap där det inte finns några ord. Det är därför den blir angelägen och intressant.

Å andra sidan tycker jag att det är något fegt i Tarkovskijs anti-analytiska hållning. Han säger samma sak som charlataner och bluffmakare sagt i årtusenden; »försök inte förstå«. Väldigt praktiskt för alla som har ett intresse av att slå blå dunster i ögonen på folk. Behändigt också för epigoner som gör konst som på ytan liknar poetisk konst, men som inte bottnar i någonting djupare än konstnärens längtan efter framgång. Tarkovskij har fel när han säger att »skruvar du isär ett armbandsur så fungerar det inte längre«. Om uret är välgjort kan en skicklig urmakare sätta ihop det igen och njuta av det på samma sätt som innan. Kanske rent av mer, eftersom kunskap och kärlek föder varandra. (När jag skriver det här tänker jag på en annan vän som älskade sin motorcykel. Varje vinter skruvade han isär motorn och gjorde rent alla delar innan han satte samman dem igen. Jag vill hävda att hans ingående kunskap om hur motorcykeln var sammansatt väsentligt ökade hans helhetsupplevelse när han körde den.)

Att se konst är en meningsskapande aktivitet, men meningen finner du i ditt eget inre, inte någon annans. Tarkovskij har rätt i att det är fruktlöst att försöka ta reda på vad en konstnär »egentligen« vill säga. Konst är inte korsord. Verket är svaret. Om konstnären kan förhöja upplevelsen ytterligare genom att yttra några väl valda ord är verket ännu inte färdigt.

I ditt eget sökande efter mening är analysen ett fantastiskt verktyg. En lyckad analys kan leda till en bättre upplevelse av helheten. Analysen kan också, det har Tarkovskij rätt i, leda till att verket försämras, att du upptäcker att det djup och den mening som du först tyckte dig se inte längre står att finna.

Konst konsumeras bäst i ett ständigt växelspel mellan syntes och analys. I syntesen, i upplevelsen av helhet, är du fullständigt närvarande i tid och rum. Konsten och din upplevelse av konsten blir ett. Det är så Tarkovskij vill att vi ska se hans filmer (»tänker du medan du ser en film så försämrar det din upplevelse«). I analysen betraktar du både konsten och din egen upplevelse utifrån. Du skiljer dem åt och reflekterar över samspelet. Du upptäcker detaljer som tidigare gått dig förbi, finner nya samband och associationer.

Seminarium: Syntes och analys

Söndag 22 november är datumet för nästa digitala seminarium på Bildspråket. Då handlar det just om syntes och analys.

Om du vill vara med på seminariet och ännu inte är silver- eller guldmedlem på Bildspråket så tecknar du bara ett medlemskap och går in på seminariesidan (du måste vara inloggad). Då får du också tillgång till inspelningar av alla de 58 seminarier som vi hittills hunnit köra sedan starten.

Medlemskap tecknar du genom att gå till bildspraket.se och logga in med epostadressen som du fick det här mejlet till. Klicka på konto högst upp till höger och ändra ditt medlemskap till »silver«.

Det ständiga samspelet mellan syntes och analys

Seminarium 59 • Söndag 22 november 2026, klockan 10.00

BildspråketGöran Segeholm