En bra sak med sensommaren är att Spanarna i P1 är tillbaka, särskilt när kulturjournalisten med mera Jessika Gedin är med. Varje gång hon riskerar sitt (betydande) kulturella kapital i en utläggning om en bingeslukad dokusåpa får jag hopp om livet och en påminnelse om att utvecklad smak inte behöver vara exkluderande. Förfining måste inte leda till snobberi.

Jessika Gedin utmanar ständigt den djupt rotade idén om att folk med utvecklad smak saknar förmåga att njuta av »det enkla«. Exempel: när karaktären Sideshow Bob i The Simpsons försöker sätta dit Krusty the Clown för ett rån som han inte begått är Bobs motiv att han inte står ut med Krustys banala skämt och brist på akademisk bildning. Sensmoral: eftersom Sideshow Bob är bildad (och talar med brittisk accent) kan han inte tolerera det simpla och folkliga. Jag kan vittna om att det är en levande idé; det händer att någon drar sig för att visa mig fotografier eftersom »du som sett så mycket bilder kan väl inte tycka att de här är intressanta«.

Det är sant att när man sett och tänkt på mycket inom ett område, till exempel fotografi, får allt färre nya verk en fast bostad i hjärtat. Mycket är variationer på sådant man sett förut och som man med tiden utvecklat djupa relationer till. Men det finns något att få ut av nästan allt, det handlar bara om att hitta en intressant vinkel och bestämma sig för att reflektera och inte bara reagera. Ett öppet sinne kan hitta både kvaliteter och tillkortakommanden i allt.

Tänkte på det i somras när vi hade övningen Ge & Få här på Bildspråket. 27 personer delade med sig av sammanlagt 567 bilder under tre veckor och valde ut vilka de knöt an till mest och minst, komplett med motiveringar. När allt var klart hade vi fått ihop en bra bit över 1000 kommentarer, och jag läste varenda en.

Särskilt spännande var det när någon älskade en bild som en annan beskrev som intetsägande. Kan jag se vad båda ser? Hur behöver jag tänka och känna för att engagera mig i den här bilden och tycka att den är intressant? Och om jag ska tycka att upplevelsen blir avslagen och ytlig, vilka idéer behöver jag då ta med mig in i bildläsningen?

Att låna andras ögon är otroligt utvecklande. Ens egen smak breddas, och det blir tydligt att på något plan är allt subjektivt. När man snabbt kan byta perspektiv blir bildläsandet roligare och mer intressant. Det betyder inte att man ger upp det man själv helt utan ansträngning tycker är fantastiskt och älskar på djupet.

Den förfinade typen av smak förvärvar du huvudsakligen genom att blicka inåt. Den speglar dina erfarenheter, minnen och värderingar. Den går inte riktigt att diskutera sig fram till, för det rör så mycket mer än vad som kan verbaliseras.

Den breda typen av smak utvecklar du genom att vända dig utåt, bort från dig själv. Du lyssnar på andra, lär dig genom deras sätt att se livet. Vilka erfarenheter, tankar och känslor ligger bakom att någon älskar detta?

Låt dina två smaker leva tillsammans, sida vid sida. Det ena utesluter inte det andra. Du kan inte älska allt, men du kan alltid välja att vara nyfiken istället för avfärdande.

Bildspråkets kurser är fulltecknade, men det finns några platser kvar på Fotografiska

Mina kurser här på Bildspråket – Bildspråket IRL och de digitala Feedbackgrupperna – är fulltecknade för säsongen. Men Fotografiska i Stockholm, som jag också samarbetar med, hälsar att det fortfarande finns ett par platser kvar på den årslånga kursen Mitt fotografiska liv. Jag leder kursen som pågår från 12 september 2026 till 12 juni 2027. Vi träffas 12 lördagar på Fotografiska, och i kursavgiften ingår allt inklusive lunch i Fotografiskas fina restaurang.

Mitt Fotografiska Liv är en kurs för dig som vill ge fotografering en större plats i ditt liv. I kursprogrammet ingår mycket lite teknik, desto mer handlar den om att hitta sitt varför, om bildläsning och olika sätt att tänka kring vad som egentligen är en bra bild. Vi fotograferar aldrig under själva träffarna, men du får alltid med dig en uppgift att lösa inför nästa träff.

Här kan du läsa mer.

Seminarium: Upprepning som kvalitet

Söndag 20 september är datumet för nästa digitala seminarium på Bildspråket. Då handlar det om upprepning, en kvalitet som spelat allt större roll inom konsten och kulturen sedan 1960-talet. Genom att studera ett visst objekt, en grupp av objekt eller en idé upprepade gånger uppstår någonting helt annat än om läsaren möter motivet i en enda version.

Om du vill vara med på seminariet och ännu inte är silver- eller guldmedlem på Bildspråket så tecknar du bara ett medlemskap och går in på seminariesidan (du måste vara inloggad). Då får du också tillgång till inspelningar av alla de 56 seminarier som vi hittills hunnit köra sedan starten.

Medlemskap tecknar du genom att gå till bildspraket.se och logga in med epostadressen som du fick det här mejlet till. Klicka på konto högst upp till höger och ändra ditt medlemskap till »silver«.

Läs mer om seminariet här.