För drygt en månad sedan uppmuntrade jag folk att göra en fotodagbok under april. Nu är vi inne på sista dagen, och jag undrar hur det gått för er som nappade. Har ni också upptäckt att ett dagligt fotograferande kan vara en svindlande upptäcktsfärd både inåt och utåt? Kan ni släppa era tankar på dokumentation och perfektion och låta dagboken kan bli ett vildvuxet experiment?

Själv är jag inne på min fjärde månad i sträck, och för varje dag som går tänker jag mer och mer på den här boken, som jag för övrigt inte längre tänker på som en dagbok, utan som ett skissblock. Allt är en berättelse är arbetsnamnet för närvarande.

Boken har börjat leva sitt eget liv. Ofta förvånar det mig vilken sorts bilder den hungrar efter. Ena dagen är det människor som bär på hundar, nästa dag parfymflaskor i motljus (ett motiv som jag inte vill kännas vid att jag är intresserad av, men boken vill ha bilden). Eftersom bilderna placeras i kronologisk ordning så blir uppslagen som de blir. Ibland bråkar bilderna något förfärligt med varandra, andra gånger lyfter de varandra i harmoni.

Boken är på väg att bli en provkarta över allt möjligt fult och banalt som jag kan få ur mig om jag släpper tyglarna lite. Men mitt ibland allt det misslyckade och ogenomtänkta finns också spår av annat, spår av sådant jag vill söka mer av.

Dessvärre har det dagliga arbetet med fotoboken haft en dämpande inverkan på mitt skrivande. De här veckomejlen har blivit lite svårare än vanligt att få ihop. Mitt skrivande jag är fortfarande mer bundet till formella strukter, och därför lite avundsjukt på mitt fotograferande jag. Tror jag. Eller så är det bara att jag tänker så mycket i bilder nuförtiden, och bilder är svåra att översätta till ord.

Makramé och batik

Hobbyer. I morse nämnde min sambo någonting som fick mig att minnas att min mamma pysslade med makramé, en sorts knytkonst som ledde till fysiska objekt som amplar, armband och nyckelringar som doftade av tjära.

Långt tidigare hade en annan släkting, minns inte längre vem, varit en hejare på att göra tändstickstavlor. Ett av hans verk hängde på en vägg hemma hos oss. Motivet var möjligen en stuga vid en sjö, och jag tänkte att han måste haft ett oändligt tålamod.

Vid den här tiden samlade jag själv på frimärken. Inte så mycket av ett brinnande intresse som av rädsla att missa något om jag inte gjorde det. Nästan alla mina vänner samlade också. En av dem hade till och med en tjock katalog där alla svenska frimärken genom tiderna var listade och värderade. Men vi läste egentligen bara om ett: det gula tre shilling banco-märket från 1855, värt miljoner. Vi fantiserade om vad vi skulle göra om vi råkade hitta ett.

Senare gick jag över till att färga vita tischor med batikfärg som jag och mina kompisar köpt på Domus. För det mesta jobbade vi med knutar, men ibland försökte vi oss på mer avancerade mönster med vax. Det blev sådär.

När jag tänker tillbaka på alla hobbies som jag kommit i kontakt med under mitt liv så framstår en del av dem mest som tillfälliga villospår. Man vill testa, och när testandet är över så förlorar hobbyn sin magi.

Utom en, och det är fotografi. Ständigt aktuellt sedan 1839.

Min lyxigaste fotokurs

REKLAM Jag är fotolärare, och håller i många olika kurser. Somliga för kommunikatörer, andra för journalister, ytterligare andra för amatörfotografer. Det blir en hel del. Den lyxigaste kursen jag leder är utan tvekan den årslånga Mitt fotografiska liv på Fotografiska i Stockholm. Träffarna är långa och roliga, lokalerna jättefina och så ingår morgonfika, lunch och eftermiddagsfika vid varje träff. Vid flera av tillfällena får deltagarna tillbaka sina inlämningar som färdiga printar.

Nu finns det möjlighet att anmäla sig till nästa start. Om du vill ge fotografi och kreativitet en större plats i ditt liv så är det här en kurs för dig. Här kan du läsa mer.

Mitt Fotografiska Liv | Fotografiska Stockholm

En årslång kurs för dig som vill ge foto större plats, ledd av Göran Segeholm.

Fotografiska Stockholm

Kylskåpsutställningen!

REKLAM Bara en vänskaplig påminnelse om Sveriges förmodligen minsta och mest intima utställningsformat just nu. Ställ ut dina bilder på en främlings kylskåp, och ställ ut en annan främlings bilder på ditt. Var med! Öppet för alla silver- och guldmedlemmar.

Kylskåpsutställning 2025

För andra året i rad faciliterar Bildspråket Sveriges mest intima fotoutställning.

BildspråketGöran Segeholm

Citatmaskinen

Vecka 14

»Spänningen i fotografiet uppstår när vår bild av världen skiljer sig från fotografiets bild, och det är den spänningen som gör fotografiet till konst«

Karl Ove Knausgård

Veckans citat är hämtat ur en essä publicerad i Thomas Wågströms bok In Heaven On Earth (2017). Tyvärr har jag inte läst texten i sin helhet, citatet hittade jag via en bokrecension. Men sedan dess har jag tänkt på det lite då och då, och jag skulle vilja lägga till att särskilt mycket spänning uppstår när man känner att fotografiets bild skiljer sig från ögats bild av världen, men man inte kan sätta fingret på hur.

Ibland avslöjar fotografier hemligheter som inte kan formuleras i ord. Det händer då och då att jag i mina egna fotografier får syn på något som jag inte kunde se med blotta ögat. Kanske var det detta som Garry Winogrand menade när han sa att han fotograferar för att se hur någonting ser ut när det är fotograferat.