Linnéuniversitetet i Kalmar. Håller veckolång internatkurs i bildjournalistik för journalister som både skriver och fotograferar. Mina elever är inga nybörjare, de har kämpat på i åratal med knappa resurser och under hård tidspress. Men i vardagen på redaktionen finns så lite tid för att reflektera och hämta nya idéer. Kursen blir en fristad.

Alla jobbar hårt, och vi har kul. Vi applåderar misslyckanden och framgångar. Vi pratar om idétorka, första spadtag och tvärsäkra nyhetschefer. Vi går in på ämnen som komposition, timing och gestaltande ljus. Hur får man människor att koppla av inför kameran? Vi utvecklar vår förståelse för varför vissa bilder tycks fungera bättre än andra.

Sista dagen visar en av journalisterna upp sin tidnings webbplats på mobilen. Till varje artikel finns en puffbild i proportionerna 21:9. På en normalstor mobiltelefon blir bilderna 65 x 28 millimeter. »Nu ska vi bara överföra de här insikterna till vår vardag«, säger han med ett snett leende.

Jag ryser ofrivilligt till. Bilderna på mobilskärmen är så små. Senare ska jag räkna ut att bildytan motsvarar ungefär 12% av ett vanligt färgkort på 10x15 cm. Men det är inte bara storleken som är problematisk. Proportionerna ger bilder som är extremt långsmala för att vara ett stillbilder, faktum är att 21:9 är väldigt nära proportionerna för biofilm. Toppbilderna till de här veckobreven är i format 16:9, och redan det är så smalt att det ofta är en utmaning att få till bra kompositioner.

På tåget hem tänker på hur villkoren för bildjournalistik förändrats de senaste decennierna. När jag började fotografera på 1980-talet så levde vi fortfarande i efterdyningarna av bildjournalistikens gyllene era. Fortfarande kunde en fotograf få arbeta med ett reportage i flera dagar, ibland till och med veckor. Fotografidealet var en självständig, nyfiken person som lyckades få access både till vardagslivet och stängda rum. Det fanns tid, och det fanns en publik. Den som ville få en fördjupad bild av världen vände sig framför allt till pressen. Idag har teve, youtube och streamingtjänster tagit över den rollen. När världen ska skildras idag skickar media inte ut en fotograf och en skribent, utan ett filmteam komplett med regissör.

Jag funderar på hur mycket av det jag förmedlade på kursen också skulle ha gällt på 1940-talet, då de bildjournalistiska ideal jag och andra förmedlar växte fram. Jag tänker på Cliff och Vi Edom och deras berömda Missouri Photo Workshops där en ny syn på journalistisk fotografi växte fram. Av allt jag sagt under veckan i Kalmar, hur mycket skulle uppfattats som sant i deras första workshop 1949? Förmodligen en hel del. Hur användbart är det idag? Insikterna är fortfarande relevanta, men tidspressen gör det svårt att förverkliga dem. Kanske måste vi hitta nya sätt att tänka och arbeta?

Hur ser ett typiskt journalistiskt bildspråk ut om tio år? Vilken roll ska stillbilden spela i journalistiken? Hur mycket är reducerat till mekaniskt framställda illustrationer? Hur många nyhetschefer tjatar fortfarande på reportrarna att ta närgångna porträtt på människor som tittar rakt in i kameran? Hur många redaktioner kommer att tycka att det är helt ok med lite AI-genererade illustrationer då och då?

Svaret beror nog på om de som dagligen arbetar med bildjournalistik nöjer sig med att reagera på tekniska och ekonomiska förändringar, eller om vi aktivt kan tänka fritt och ta initiativ som anpassar de bildjournalistiska idealen efter dagens förutsättningar.

Framtidens bildjournalistik

GRATIS FRUKOSTSEMINARIUM ONLINE PÅ TISDAG KL 9.00

Jag gästar Svenska Fotografers Förbunds frukostseminarium på tisdag med just de här frågorna om framtidens bildjournalistik. Gratis att delta för alla som vill, man behöver inte ens vara medlem i förbundet.

Vad du får: En presentation av hur jag uppfattar bildjournalistikens situation idag, vad som är problem, utmaningar och möjligheter.

Läs mer på länken nedan.

Föreläsning: Vad kommer efter bildjournalistiken? - SFF

Anmäl dig till föreläsningen den 13 maj där Göran Segeholm, fotograf och lärare, sätter bildjournalistiken under lupp.

SFF

Visa dagboksbilder på söndag!

REKLAM På söndag (18 maj) är det dags för Bildspråkets majseminarium. Det är en uppföljning till seminariet i mars, då ämnet var dagboksfotografering och deltagarna uppmanades att fotografera varje dag under april månad.

Till majseminariet är alla lika välkomna, de som fotograferade och de som inte gjorde det. Du får höra hur andra deltagare upplevde utmaningen, och chans att lufta dina egna funderingar och visa några av bilderna som kom till under månaden.

På seminariesidan finns en länk som du kan använda för att lämna in upp till 3 bilder från din april-dagbok. Deadline för bildinlämning är lördag 17 maj.

Citatmaskinen

Vecka 15

»Picasso har väl sagt att alla barn är genier, svårigheten är att förbli ett geni när man växer upp. Jag har privilegiet att få ha lekfullheten och fantasin kvar i kroppen. De flesta människor blir förstenade när de blir äldre, de blir zombieartade. Jag känner att jag lever när jag fotograferar.«

Hans Geddda

Så sa porträtt- och stillebenfotografen Hans Gedda i en intervju i Dagens Nyheter 2022. I samma intervju berättade han också att han fortfarande, vid 80 års ålder, fotograferar varje dag.