111: En sådan som fotograferar

En närstående har investerat i ett gymkort. Hon säger, bestämt men halvt på skämt: ”Nu är jag en sådan som går på gym”. Vi skrattar, för så många stereotypa klichéer av vad det skulle kunna vara för slags person växer fram i våra fantasier. Vi vet att ingen levande människa stämmer in på klichéerna, men vi skrattar ändå.

Vi pratar om alla andra ”en sådan som” som man kan vara. Man kan vara en sådan som bara äter biodynamiskt odlade grönsaker, en sådan som monterar extraljus på bilen, en sådan som åker längdskidor, en sådan som sorterar sina böcker efter färgen på bokryggarna eller en sådan som tänker på romarriket i duschen.

Själv är jag en sådan som fotograferar. Jag vet vad jag tycker att det innebär, men den senaste tiden har jag blivit allt mer nyfiken på om andra skulle gå med på att beskriva sig så, och hur de i sådana fall upplever det. Hur hamnade vi här? Hur färgar det våra liv?

Vad kan de gemensamma nämnarna vara? Finns det ens några? Tänker vi så långsamt att vi måste frysa världen? Har vi dåligt minne? Älskar vi kameror? Tycker vi att våra liv är så viktiga att vi ständigt måste visa bilder av det?

Jag är nyfiken på dig som läser de här veckomejlen också. Skulle du beskriva dig som ”en sådan som fotograferar”? Vad tycker du att det innebär i sådana fall?

Under hela 2022 innehöll Bildspråkets veckomejl uppslag till en bilddagbok för året. Jag vet några läsare som genomförde ett helt år, och att de fick ut något bra av det.

I år, 2024, tänkte jag att vi provar något annat. Istället för att fotografera varje dag, så fotograferar vi en gång i veckan. Istället för att fokusera på bilderna, så fokuserar vi på själva processen att fotografera. Varje vecka får du en uppgift. Du ska inte skicka in bilder någonstans, de är bara för dig. Detta handlar om akten att fotografera och skapa bilder, inte om bilderna själva.

Om du redan är en sådan som fotograferar så tänker jag att du kanske tycker att det är rätt kul. Om du inte är en sådan som fotograferar än, så kanske du blir en.

En sådan som fotograferar (uppgiften)

vecka 1: En tidigare osedd detalj

Ett exempel

Jag försöker vara en sådan som äter det jag serverar, därför har jag redan gjort den första uppgiften. Provkört den, så att säga.

Min promenad gick till en av matbutikerna i mitt närmsta köpcentrum, och jag lärde mig massor. Till exempel vet jag nu att alla butiker har skyltar med butiksnamnet i brailleskrift. Jag vet nu också att köpcentret är kameraövervakat, det finns skyltar som upplyser om att upptagningarna sparas i trettio dagar men inte innehåller ljud. Jag vet också att bakom en bildskärm som visar aktuella extrapriser hänger en ensam, smutsig lovikavante.

Lovikavantar i all ära, men den upptäckt som jag fastnade mest för var att de allmänna papperskorgarna har lejontassar. Tassarna sticker ut en bit, liksom för att synas ordentligt. Det syns att de en gång varit målade i samma nyans som papperskorgen, men på nästan alla tassar har färgen skavts av. Blandningen av lejonsymboliken (stolthet, styrka) med funktionen (ta hand om andras skräp) är spännande, och det skulle vara kul att få prata med designern. Jag har lagt en halvtimme på att googla det, men utan resultat.

Jag hade ju en massa lejontassar att välja mellan, och fastnade för en som var placerad i bra ljus och där färgen var avskavd på ett sätt som skapade ett litet ansikte på foten.

För att lösa uppgiften tog jag sammanlagt 20 bilder på tre olika motiv. Allt som allt la jag en timme, inklusive bildbehandling.

Nästa seminarium handlar om familjer

Söndag 21 januari klockan 10.00 är det seminarium på Bildspråket för alla silver- och guldmedlemmar. Ämnet denna gång är Familj. Seminariesidan är inte klar än, men när den blir det så kommer jag att be om att du skickar in en familjebild till en liten övning vi ska ha.

Mer info i nästa veckomejl.

Bildradion: Jens Lasthein

Veckans bildradiorepris är en intervju med Jens Lasthein, vilket passar ganska bra eftersom han gett ut en ny bok relativt nyligen, Far Near, (2022).

🎙️ 63: Jens Lasthein; 1:2,47

Jens Lasthein är en mästare i panoramaformat. För sex år sedan kom hans hyllade bok White Sea, Black Sea med panoramabilder från länder som tidigare var en del av Sovjetunionen. Nu är det dags igen, den här gången från industristaden Charlesroi i Belgien.

BildspråketGöran Segeholm

Less is more-boken klar

Till sist, en påminnelse för dig som är silver- eller guldmedlem och tycker om att se andras bilder. Jag har sammanställt en digital bok av ungefär hälften av de bilder som medlemmar i våra feedbackgrupper lämnade in på december månads tema Less is more. Du hittar den längst ner på sidan för träningspasset.

Jag hade gärna skrivit en längre text om hur givande det är att redigera materialet, att välja ordning och sätta samman bilder i par. Men det får vänta till en annan gång.