125: Mina fem stora fotografiska problem
Om varför det är ett problem att inte ha några problem.
Problem är viktiga, en förutsättning för kreativitet och framåtrörelse. Det är ett större problem att inte ha några problem, än att ha dem. Utan problem skulle vi inte fotografera, för varje bild som tas är lösningen på ett problem, oavsett fotografen tänkt på det eller inte. En semesterbild kan vara lösningen på problemet hur minns vi detta i framtiden? eller hur framställer jag min semester så positivt som möjligt? Formuleringen av problemet styr resultatet, och därför är det en väg till framgång att slipa på sin problemformulering.
Vissa problem är korta, och rör bara den bild man just nu arbetar med. Hur får jag hunden att se mer ensam ut? Andra problem tillhör de långa berättarbågarna i din fotografiska karriär. Här är några av mina långa problem.
Problem 1: Kan bilden konservera upplevelsen?
Jag var i sena tonåren, tidiga tjugoåren och hade börjat göra fotografi till en viktig del av mitt liv. Köpte böcker, läste fototidningar, gick någon kurs här och där, hittade en mentor att dela mörkrum med. Fotografins problem, som jag uppfattade det, var att bevara vad jag var med om, både faktamässigt och känslomässigt. Jag var såld på det som kallas subjektiv fotografi, och ville ta tillvara mina upplevelser och konservera dem i form av fotografiska bilder. I min fantasi skulle jag senare i livet kunna ta fram dessa platta, svartvita fotografier och återuppleva scenerna och ögonblicken jag fångat. Långt senare visade det sig att det förmodligen inte fungerar (men jag är glad åt bilderna ändå).
Problem 2: Kan bilden bli mer positiv än upplevelsen?
Fotograferandet gick bra, och i tjugoårsåldern började jag ta bilder mot betalning. Kunderna var lite av varje av vad som finns i Stockholms södra förorter; ett par lokaltidningar, ett studieförbund, ett varuhus. Nu var jag tvungen att formulera om fotografins problem. Det gick inte längre ut på att vara trogen min subjektiva upplevelse, istället måste jag göra bilder som var upphöjda versioner av det jag mötte. Allt skulle bli mer spännande (lokaltidningar), mer seriöst (studieförbund) eller gladare (varuhus). Det där med glada, positiva bilder eskalerade så småningom när jag i trettioårsåldern fick allt fler uppdrag från en djurpark, och sedan ett tivoli. Mitt vanligaste problem var hur jag skulle få detta att se roligt ut. En besvärande omständighet var att jag varken tyckte om djurparker eller nöjesfält. En gång var mitt jobb att skildra hur en känd musiker otvunget umgicks med en flock vargar. Han var fullständigt skräckslagen och personalen fick leda ut honom ur varghägnet. Jag tyckte synd om honom och kände mig som en betald lögnare.
Problem 3: Kan bilden bli mer negativ än upplevelsen?
I mitt arbete som yrkesfotograf upplevde jag att någonting viktigt gått förlorat. Pengarna hade gjort mig till ett verktyg. I mitt privata fotografi sökte jag mig allt mer mot det mörka och händelselösa. Jag ville klä av verkligheten och gå i opposition mot de kommersiella bilder som jag varit med om att skapa i mitt professionella fotograferande. Minnet av musikern lämnade mig inte, han som utsatt sig för ett så stort obehag för att tillfredsställa djurparken och pressen. Det var den intressanta berättelsen, och jag tyckte att det var synd att jag inte skildrat den. Allt mer aktivt sökte jag sprickor i fasaderna. Målet var inte längre att skildra mina subjektiva upplevelser, utan att ta hjälp av fotografin för att hitta en ny blick. Jag upptäckte Martin Parr och senare Lars Tunbjörk och insåg att fotografi mot betalning inte var min bästa jordmån. Istället fokuserade jag mer på att undervisa, föreläsa, skriva och så småningom podda om fotografi.
Problem 4: Kan bilden handla om en annan upplevelse?
När jag gjort mig fri från krav på både kommersiella och konstnärliga framgångar kunde jag i allt högre utsträckning lägga energi på att lösa ett nytt problem, om möjligt ännu mer intressant: På vilket sätt är det jag ser och upplever kopplat till andra aspekter av verkligheten? Alfred Stieglitz kallade det för ekvivalenter — jag fotograferar en stol, men talar om ovisshet. Minor White skrev 1963 att "konceptet ’ekvivalens’ är sannolikt den mognaste idén som någonsin formulerats om fotografi". Sextio år senare är jag benägen att hålla med. Frågan "vad liknar detta?" är ständigt med mig.
Problem 5: Finns upplevelser som bara kan existera i bildform?
Mitt femte fotografiska problem har att göra med hur fotografi transformerar verkligheten, och jag tänker att det är vad Garry Winogrand var inne på när han sa att han fotograferar för att se hur saker ser ut när de är fotograferade. Jag hade tidigare upptäckt att vissa av mina fotografier väckte upplevelser som inte motsvarade något jag känt när jag stod inför motivet. Tydligen, tänkte jag, finns det små utsnitt av verkligheten som transformeras till något annat när jag sätter en ram runt det och betraktar det genom ett objektiv. På samma sätt som det finns människor vars skönhet är svår att översätta till fotografi, så finns det motiv som blir intressanta först när jag ser dem i fotografisk form.
Halvvägs till halvvägs
Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att Bildspråkets veckomejl har ett slutdatum. Om allt går som planerat kommer det femhundrade och sista den 13 juni 2031. Vilket betyder att vi nu är framme vid en fjärdedel. Så till helgen blir det skumpa. Men medan jag och min sambo skålar i prosecco kommer jag i mitt still sinne undra hur jag ska hinna med att säga allt jag vill säga om fotografi på bara 375 veckor. Den som lever får se.
Seminarium på söndag: Grejen med fotofoto
Söndag den 14 april är det seminarium på Bildspråket. Ämnet den här gången är fotofoto, som förra veckans veckomejl handlade om.
Hur mycket fotofoto är din bild? Mät den på seminariet!
För att få till ett så bra seminarium som möjligt vill jag gärna visa lite bilder. Och inte bara det, vi ska mäta deras grad av fotofoto-ighet. Om du är silver- eller guldmedlem och har en bild du vill mäta, skicka in den. Länk på denna sida.
Göran Segeholm
Fotoklubben på Fotografiska på söndag
Om du är i Stockholmstrakten och vill hitta på något på söndag, kom till Fotografiska och tänk tillsammans med mig på poetisk fotografi.
Vi utgår från Rinko Kawauchis utställning. Söndag 7 april klockan 17–18:30 håller vi på.
Om du är medlem hos Fotografiska så kommer du in gratis, men det kan du även göra om du inte är medlem. Via den här länken kan du boka en plats bara för att du prenumererar på Bildspråkets veckomejl. Tio platser finns det, först till kvarn gäller.
En sådan som fotograferar
Vecka 15: Ekvivalent
Bakgrund till övningen
Allmänbildning. Dessvärre tror jag inte att texten finns översatt till svenska.
Förra veckan övning: Gafflarna var snyggare förr
Jag gav förra veckans En sådan som fotograferar en timme. Det mesta spenderade jag på att få ljuskällan tillräckligt högt (och ändå tycker jag att min penumbra blev liiiiite för stor). Lärorikt och roligt, men det jag kommer att minnas om ett år är formen på Kertész gaffel. Se så snyggt den fångar upp ljuset jämfört med min platta gaffel. Och vad lång den är!
André Kertész till vänster, jag till höger. En timme gav jag det. Jag ser genast att min skugga är för oskarp och min bordkant för skarp.
Veckans poddgräv: Alexander Mahmoud och Moa Karlberg
I det här avsnittet från 2014 får du träffa Alexander Mahmoud innan han fick jobb på Dagens Nyheter och blev en av landets intressantaste bildjournalister.
Göran Segeholm
Maj månads träningspass: Fotofoto
Om en vecka ungefär kommer mer detaljerade instruktioner kring maj månads föreslagna träningspass. Men redan nu kan jag säga att det handlar om fotofoto. Stay tuned, som dom säger.
Bildspråkets veckomejl
Gratis växtnäring för fotografer och andra bildälskare, direkt till din epost varje torsdag. Prenumerera nu!
