30: Åsikter är ointressanta
Om att hitta rötterna till dina åsikter.
Här kommer en åsikt:
Jag gillar meningen "åsikter är ointressanta".
Om du nu rycker på axlarna och tänker att det struntar väl du i, så visar det att meningen åsikter är ointressanta är sann, åtminstone i det här specifika fallet. Om du vill veta mer om varför jag gillar den där meningen — om det är för att jag anser att den är sann eller dum — så visar det också att meningen stämmer. För när jag berättat färdigt om hur jag landade i min åsikt, då behövs inte längre åsikten.
Eftersom meningen "åsikter är ointressanta" är en åsikt så fnissar jag åt den av samma skäl som jag tidigare fnissat åt "jag är världsmästare i ödmjukhet." Men det viktigaste med den är att den påminner mig om något fundamentalt viktigt:
Åsikter är sammanfattningar. De mentala processer som leder fram till en åsikt går många gånger mycket djupt.
När jag var färsk som fotolärare — en nittonårig entusiast som ledde studiecirklar på ABF i Bollmora — trodde jag att feedback gick ut på att säga vad jag tyckte, att det var liktydigt med att ge luft åt mina åsikter. Jag tyckte det var lätt som en plätt.
Problemet var att allt som hände var att jag försökte skapa små kopior av mig själv. Jag kanske sa: det borde vara mindre luft här ovanför huvudet och beskär lite närmare kanten här. Men det som för en elev utan tidigare insikter i fotografi lät som en sanning, djupt rotad i kollektiv kunskap, var bara en åsikt från en osnuten nittonåring som överdoserat gatufotografier av William Klein. Ännu hade han inte frågat sig själv vad det var med Kleins hårda beskärning som fick hans hjärta att bulta hårdare. Och om han hade förstått det så hade han kanske insett att hård beskärning inte passar överallt, i alla sammanhang.
All feedback är subjektiv
Nu låter det kanske som att jag baktalar det subjektiva. Det gör jag inte. Varje utsaga om bildkvalitet härstammar ur en subjektiv upplevelse. Själva poängen med fotografi är att skapa subjektiva upplevelser. Det jag säger är att feedback får ett värde först när den förmår att blottlägga de banor av känslor och associationer som leder fram till det där påståendet att det borde vara mindre luft ovanför huvudet.
Ett exempel
Du ser en bild och blir medveten om att bilden genererar en åsikt i din hjärna om att skärpedjupet är för stort.
Istället för att uttala denna åsikt, så funderar du på varifrån den kommer. Du gör dig till en detektiv med uppdrag att spåra åsiktens rötter.
I värsta fall visar det sig att det bara är en åsikt som du bekvämt ärvt från någon annan (kanske en ung studiecirkelledare på ABF i Bollmora?) utan att reflektera över den själv. I bästa fall har din åsikt satt dig på spåret till någonting viktigt om hur bilden fungerar.
Du märker att du har en upplevelse av att vilja titta på en sak i bilden, men att andra blickfång är så starka att det stör din läsning. Troligen är det detta som genererat åsikten.
Som feedback kan du pröva att säga ungefär så här: "När jag tittar på bilden blir jag intresserad av pojken i förgrunden, och hans tvetydiga uttryck. Det får mig att tänka på den osäkerhet många känner i den åldern. Men jag märker också att cykeln i bakgrunden pockar på min uppmärksamhet på ett sätt som får mig att tappa koncentrationen, vilket lämnar mig med en liten känsla av frustration."
Din åsikt om skärpedjupet behåller du för dig själv, den är inte intressant för någon annan. Därmed ger du inte heller rådet att skärpedjupet borde ha varit kortare, för du inser att problemet du upplevt kan lösas på så många olika sätt (beskärning, tona ner cykeln eller betona huvudmotivet i efterbehandlingen, ta om bilden på ett annat sätt). Feedback är inte att ge råd, det är att bjuda på en insikt om hur den här bilden landade hos en läsare.
Nuförtiden tycker jag att det är ett ganska krävande arbete att ge feedback, men också så oerhört mycket mer intressant än att bara uttala åsikter. Och det är alltid givande att träna på att spåra sina åsikters rottrådar ända ner i myllan.
Tack för alla fina testimonials
Förra veckan bad jag om att få texter om vad bildspråket betyder för er som läser veckomejlen eller är medlemmar. Tack!
Tar gärna emot ännu fler.
Göran Segeholm
Lediga platser i feedbackgrupperna
Under veckan har jag fått förfrågningar om lediga platser i feedbackgrupperna. Nedan en tabell som visar hur det ser ut just nu.
| Grupp | Tid | Lärare | Lediga platser |
|---|---|---|---|
| A som i Abbott | lör kl 10.00 | Göran Segeholm | 6/10 |
| B som i Barthes | mån kl 19.00 | Göran Segeholm | 2/10 |
| D som i Doisneau | mån kl 18.00 | Göran Segeholm | Gruppen full |
| E som i Eggleston | tis kl 18.00 | Göran Segeholm | 4/10 |
| F som i Freund | tis kl 19.00 | Göran Segeholm | Gruppen full |
| G som i Goldblatt | ons kl 19.00 | Göran Segeholm | Gruppen full |
| H som i Höfer | fre kl 14.00 | Göran Segeholm | 1/10 |
| I som i Iturbide | ons kl 18.30 | Hannah Goldstein | 7/10 |
| J som i Johansson | ons kl 10.00 | Hannah Goldstein | 7/10 |
En träff i månaden, för exakta datum läs mer här ->
Blandade känslor
Zoomiarium på söndag klockan 10.00.
Och så en påminnelse: På söndag är det dags för månadens seminarium på Zoom, och den här gången är temat blandade känslor. Du som är guld- eller silvermedlem har redan fått en inbjudan komplett med zoomlänk via epost.
Göran Segeholm
Bilddagbok 22
Vecka 24: Tvetydiga bilder
Ämnet för den här veckans bilddagbok knyter löst an till ämnet för söndagens zoominarium, blandade känslor. Men vi ska istället ägna oss åt tvetydighet.
Med tvetydiga bilder menar jag sådana som går att tolka på flera olika sätt. Det är inte riktigt samma sak som vaga bilder, som inte uppmuntrar till någon tolkning alls. De här bilderna ska helst pocka på att bli tolkade.
Bildspråkets veckomejl
Gratis växtnäring för fotografer och andra bildälskare, direkt till din epost varje torsdag. Prenumerera nu!
