87: Konst är andlighet.

Begreppet ”konst” är lika roligt att tänka på som det är svårt att greppa. När blir en bild ”konst”? Vad är konst för dig? Följ med i sommarens följetong i 7 delar.

Göran Segeholm

13 jul 2023

Bildspråkets sommarföljetong, del 3 av 7

Tidigare delar

Introduktion

Folkkäre konstnären Ernst Billgren besvarade en gång frågan ”vad är konst?” med motfrågan ”vem bryr sig”.¹ Eftersom utmärkt konst har gjorts av folk med de mest skiftande uppfattningar om vad konst är, så spelar definitionen ingen som helst roll, resonerade Billgren vidare.

Det är sant att konstnärer knappast behöver kunna definiera ”konst” för att göra bra konst. Men ord finns för att vi behöver dem. Konstbegreppet skulle inte användas om vi inte behövde det för att formulera någonting viktigt. Somliga menar att konsten är särskilt viktig eftersom den ska ersätta all den religiösa mystik som gått förlorad i vår rationella, sekulariserade kultur.

Somliga av oss mår bra av att få prata om ”konst”. Problemet är att ordet är så fluffigt och elastiskt att vi lätt pratar förbi varandra när vi använder det. Frågan ”vad är konst?” har många svar.

Så nu sitter jag här i sommarskuggan på min bakgård och tänker på konst. Inte på bilder, skulpturer, installationer, happenings och performances, utan på själva begreppet. Vad vi lägger in i ordet ”konst”. När blir, till exempel, ett fotografi ”konst”?

I den här sommarföljetongen försöker jag reda ut de vanligaste definitionerna som jag uppfattar dem.

1) Vad är konst II (Langenskiöld förlag, 2011).

Del 3. Konst är andlighet.

Utgångspunkt: Människan besitter ett djup som delvis är dolt för henne själv. Somliga kallar det själen, andra andlighet, och det är en del av det omedvetna. Det går inte att få kontakt med dessa delar av psyket enbart genom att tänka på dem, det omedvetna manifesterar sig genom till exempel drömmar, ofrivilliga fantasier, felsägningar och tvångshandlingar. Inte heller går det att översätta allt en människa känner till ord, för orden räcker inte till för det djupast personliga.

Men kan vi kanske berätta om själen, känslorna och andligheten i bilder istället? Det är idén bakom den våg av subjektiv bildkonst som sköljde över västerlandet på 1900-talet.

I slutet av 1800-talet började olika idéer om konsten som en portal till människans själslighet och andlighet ta form i västerlandet. De bars fram av en generation av konstnärer och tänkare som i allra högsta grad påverkade varandra. Till exempel:

Vincent van Gogh (☆1853 ✝︎1890), konstnär som betraktas som en av föregångarna till expressionismen (som är en inriktning som går ut på att konstnären uttrycker sitt personliga inre). Van Gogh drabbades av flera psykotiska episoder och många av hans verk kom till medan han var intagen på mentalsjukhus.
Sigmund Freud (☆1856 ✝︎1939), av många betraktad som psykoanalysens urfader. Hans arbete med att kartlägga psykets undermedvetna kom att påverka västerlandets konst, litteratur och filosofi på ett genomgripande sätt.
Wassily Kandinsky(☆1866 ✝︎1944), konstnär som påverkade samtidens konstsyn på ett genomgripande sätt genom skriften Om det andliga i konsten (1911).

Kandinsky tyckte sig se att hans samtid intresserade sig för konst för konstens egen skull ”l'art pour l'art”, ett bra konstverk är bra för att det är ett bra konstverk. Kandinsky ville ge konsten en uppgift i samhället, och den uppgiften var tända en ny typ av andlighet — konstnärens uppgift var att göra de inre själsliga djupen synliga, och det var bara möjligt om konstnären gick in i sig själv. Kandinsky ville bort från det avbildande och göra plats för det abstrakta. Ett bra konstverk skulle ”få själen att vibrera”, och det kunde bara uppnås genom att konstnären var trogen sin inre vision.

Tidigare hade konstens funktion varit att befästa kollektiva normer, myter och värderingar (se första delen i den här serien). Funktionen för kyrkomålningarna hade inte varit att gestalta hur en enskild konstnär uppfattade de religiösa motiven, utan hur kyrkan ville att de skulle gestaltas för att skapa en gemensam bild av religionen.

Men nu växer alltså en konstsyn fram där individen ställs i centrum. Publiken börjar intressera sig lika mycket för konstnärerna som för deras konstverk. Det skapas utrymme för genier att ta plats i offentligheten (ett bra exempel är Pablo Picasso).

Detta påverkar också fotografin, som blir mer experimentell än tidigare. Hantverket betyder allt mindre, det är långt viktigare att konstnären har förmågan att känna och att öppna sig för sitt eget inre. Den subjektiva fotografin som fick stort inflytande på 1950-talet har sina rötter i samma tankar. Företrädare för det här sättet att se på fotografi är bland många andra Robert Frank, Christer Strömholm och Lisette Model.

Lisette Model var Diane Arbus mentor. I en intervju med Diane Arbus dotter Doon Arbus 1972 sa Model någonting som illustrerar det här sättet att tänka.

En dag sa jag till henne [Diane], och jag tror att det här var avgörande, jag sa ”originalitet betyder att någonting kommer från källan, inte som Brodovitch¹ — vara annorlunda till varje pris”. Och från den stunden, Diane satt där och — jag har aldrig i mitt liv sett någon — hon lyssnade inte på mig, utan plötsligt lyssnade hon på sig själv genom det som hade blivit sagt.

När vi ser konst som ett uttryck för en människas själ eller inre röst så länkas den hårt till sin upphovsperson. Autenticitet blir viktigt, vilket det inte är i samma utsträckning för den som ser konst som hantverk eller mode.

Mer om autenticitet

Vad tycker du?

Om konst är andlighet, så är dess funktion att utforska människans inre, bortom orden och förståndet. Konstnären blir en upptäcksresande i sina egna själsliga djup, och använder gärna processer som ger omedvetna tendenser och infall fritt spelrum. Denna uttrycksfulla, subjektiva konst speglar betraktarens eget djup, och blir ett redskap för självkännedom.

Om du tar den här ståndpunkten nästa gång du diskuterar konst på familjemiddagen — räkna med följande för- och nackdelar.

➕ Fördelar

Bilder blir intressantare när du betraktar dem som portaler till konstnärens undermedvetna. Då finns mer att upptäcka än hantverk och yta.
Du kan själv göra konst och därigenom lära dig mer om ditt inre liv.
Eftersom varje sann konstnärssjäl är unik blir konstscenen mer varierad.

➖ Nackdelar

För att kunna avgöra om något är konst eller inte måste du lägga tid på att lära dig mer om upphovspersonen ...
... men inte ens när du gjort hemläxan finns något sätt att objektivt mäta ”äktheten”. Är konstnären uppriktig i sina strävanden, eller är konsten bara ett sätt att försöka framstå som intressant eller nå kommersiell framgång?
Om all konst handlar om sådant som är personligt och subjektivt kan det i längden bli begränsande.

fotnot:

Alexey Brodovitch var redaktör för tidskriften Harpers Bazaar och en mycket inflytelserik person i fotovärlden vid den här tiden.

Nästa vecka tittar vi närmare på ställningstagandet Konst är en fråga.

Seminarium på söndag: Att hitta sitt varför

klockan 10.00 på zoom

Det är roligt att fotografera. Det kan rent av bli en passion. Men för att intresset ska hålla i sig kanske du måste ta passionen till nästa nivå. Det gör du genom att formulera ett syfte. Eller som Robert Frank en gång sa: ”There must be both passion and purpose”. Läs mer på seminariesidan, länk här nedan.