Göran Segeholm, 2015.

73: AI:n är inte problemet

I en värld av tillit behöver du inte vara rädd för artificiell intelligens. I en värld utan tillit behöver du vara rädd för allt.

Göran Segeholm
Göran Segeholm

En bekant lägger ut texten om AI. Det är otroligt vad den kan göra, säger han och hänvisar till en fotorealistisk bild av påven med en täckjacka, artificiella sångröster som liknar mänskliga artister och lite annat smått och gott. Han talar om AI:n som ”den”, som om all samlad AI i världen vore en enhet. ”Det är otroligt vad den kan göra.”

För egen del oroar jag mig inte för AI. Möjligen oroar jag mig en smula över det faktum att jag inte oroar mig. Är jag trög? Dum i huvudet? Har jag dålig fantasi? Jag får en känsla av att min bekanting tycker det, att han bestämmer sig för att jag helt enkelt är lite trögfattad.

Medan han drar exemplet med påvens täckjacka ännu en gång för att jag verkligen ska fatta hur mindblowing det är så driver jag bort i tankarna. Om nu AI kan skriva musik som är baserad på all musik som finns, hur hade det varit om AI uppfunnits på 1700-talet och vi överlåtit all musikproduktion till den? Hade vi haft någon Jimi Hendrix, eller hade vi varit fast i ett evigt träsk av ständigt omstöpta versioner av det vi idag kallar klassisk musik (men som vi i min AI-dystopiska värld kort och gott skulle kallat ”musik”)?

Om vi överlåter all produktion av filmmanus till AI idag, betyder det att vi om tvåhundra år fortfarande ständigt tittar på ”nya” Beck-filmer? (Och kan vi vara helt säkra på att inte manusen redan nu skrivs av Chat-GPT? Indikationer i form av omtuggade teman saknas inte.)


Även jag förstår att AI kan användas i manipulativa syften. Och jag fattar att vi (om vi inte redan gjort det) måste överge tanken på att någonting är ett fotografi bara för att det ser ut som ett fotografi, eller att det är Rihanna som sjunger en låt bara för att det låter som Rihanna. Jag saknar bara förmågan att bli upprörd eller oroad av det.

Vi lever redan i en värld där människor tycks vara beredda att tro på vad som helst, baserat på vilka ”bevis” som helst, så länge det passar in i den egna världsbilden. Läste nyligen om att en rysk skådis lagt ut texten i rysk statlig television om att amerikanska missiler av en viss typ var programmerade för att söka upp människor som vaccinerats mot covid. Sant eller inte? Spelar ingen roll; om uppgifterna stämmer är det ett tecken på att folk tydligen kan tro på vad som helst. Om det inte är sant, är det ett tecken på att alla som skrivit om det ryska teveprogrammet utan att själva ha sett det är beredda att tro på vad som helst.

När det gäller människors tillit till varandra så tror jag inte att AI gör någon större skillnad. Confirmation bias — tendensen att okritiskt tro på det som passar din världsbild och dina syften — är en stark kraft.

Mot bakgrund av det tvivlar jag på att AI kommer att göra någon större skillnad. Vi bygger vår världsbild baserat på vem vi väljer att lita på. Vi behöver lära oss att deep fake nu är någonting som finns, och sluta automatiskt anta att bilder, filmer och ljudinspelningar är indexikala, det vill säga att de är spår av någonting som faktiskt hänt.

Fortfarande måste vi bygga vår samvaro med andra människor på förtroende och tillit. I en värld där presidenter och före detta presidenter ljuger ohämmat och ogenerat, där författare som hävdar sig söka sanningen visar sig enbart vara intresserade av en så stark historia som möjligt så är de nya lögner som kan framställas med hjälp av AI en skitsak. Problemet är inte att människor ljuger — problemet är att vi just nu runt om i världen struntar i att de ljuger, så länge deras lögner bekräftar våra fördomar och rättfärdigar våra känslor.

Den dagen vi kan sluta med det, då kan vi leva i samförstånd med våra artificiella intelligenser och använda dem som effektiva verktyg för det ena och det andra. Tills dess har vi större problem att hantera.

Vision och metod

Seminarium för silver- och guldmedlemmar 16 april

Söndagen den 16 april klockan 10.00 blir det seminarium med Bildspråket. På grund av hög arbetsbelastning finns ännu inte någon seminariesida med länk uppe på hemsidan, men den kommer under nästa vecka.

Månadens tema är visioner och metoder, och här är några frågor att ta sig med in i seminariet:

  • Är det möjligt att skapa utan en vision?
  • Kan metoden fördjupa en vision? Eller överskugga den?
  • Hur uppstår överhuvudtaget en vision?

Medan du väntar på seminariesidan; boka in söndagen i din kalender.

38 minuter om 26 bilder

För dig som är silver- eller guldmedlem

Mars månads utmaning är slut, och resultatet blev långt över förväntan. Hela 26 bilder på temat fick vi in, och på utmaningens sida (länk nedan) finns nu en film för dig som är silver- eller guldmedlem där jag (Göran) kommenterar bidragen. Filmen blev lite längre än avsett, men det går kanske att titta i omgångar.

Ett begränsat ljus
Månadens utmaning, mars 2023

Ny utmaning: Känslan av vind

Anta april månads utmaning med Bildspråket!

Och nu är utmaningen för april klar, länk nedan. Alla kan läsa och anta utmaningen. Betalande prenumeranter kan skicka in bidrag och får dessutom ett mejl med alla inskickade bidrag när månaden är slut. Silver- och guldmedlemmar får utöver det också ta del av en film med kommentarer om bidragen.

Känslan av vind
Månadens utmaning, april 2023
Veckomejl